Alla inlägg under juli 2011

Av Tina - 29 juli 2011 23:00

Vi fick ett ryck, jag och barnen. Marcus var iväg och vi ville INTE sitta hemma och uggla, så vi drog hastigt och lustigt till min storasyrra över dagen. Det blev bad i Grindsjön, där vi alltid badade då jag var liten, och sedan mysig grillkväll hemma hos syrran. Jag har blivit bättre på sånt där, att vara spontan. Egenligen är jag ju en planerartyp, men hey, livet ska levas och jag älskar ju att umgås med människor jag tycker jag. Så jag är glad över vårt lilla upptåg.


     




ANNONS
Av Tina - 28 juli 2011 22:16

Ja, vi åt mängder av god mat på Orust! Varje familj hade i uppdrag att ordna vissa måltider och det var mysigt att sätta sig till bords så många för att äta.


  Lasagnelunch     Vi plockade blåbär, hallon och vinbär och gjorde en paj som vi mumsade på.   Fina Freja käkar vindruvor.   Försök till gruppbild då vi åt glass efter doppet i havet.   Mätta och goa blev vi - varje dag! Nu är det dags för mig att ta tag i träningen igen, känner jag...

ANNONS
Av Tina - 28 juli 2011 22:12

Idag for vi hemåt efter en underbar minisemester på Orust tillsammans med goda vänner. Men först hann vi med att leka både inomhus och utomhus, äta en superb soppa a la Sandra och packa in rubb och stubb i bilarna.


  Sandra gjorde små båtar som barnen puttade fram i bäcken i skogen.

  Lite längre upp i skogen visade Bengt mig en gammal sko... helt mossig!


  Fina barn!


Vi pratar redan om nästa års resa, som ju inte är planerad i detalj men iaf bokad så att vi vet att den blir av. Så här roligt och mysigt vill vi ha det varje år!

Av Tina - 28 juli 2011 21:59

Vår andra dag bjöd på underbart väder och jag vi höll igång hela tiden - det fanns ju massor av roliga saker att hitta på!


  För en del började dagen tidigt. De som var uppe allra först, runt 6tiden, satte sig i trädgården med de lite FÖR morgonpigga barnen och väntade in oss andra. Vi fyllde på hela tiden, allt eftersom vi vaknade, och till slut var det samlad tropp.   Jamen jag vet, jag ser mongo ut, men jag ville visa att jag fångade en fågel som oturligt nog flugit in i huset utan att komma ut på egen hand. Är det någon som vet vad det är för fågel? Jag gissar på björktrast men det är bara en ren chansning. Den var lik en koltrast men brun istället för svart.

  Då Lyckeli hade fyllt år knappt en vecka tidigare så ordnade vi barnkalas i trädgården. Ballonger hör till!   Joelbiten gillar ballonger.      Alla barn fick måla var sin canvastavla som de sedan, självklart, fick ta med hem. Det var poppis!

  Benjamin gjorde sin själv, men jag fick hjälpa honom byta färg då och då, samt hindra honom från att käka upp färgen...   Fina tjejer målade på och var glada.   Lyckeli fokuserar! Hon sa att hon målade en noshörning.   Vi hade sångstund i gräset, med hjälp av sångpåsen där alla barn (plus Bengt, hur nu det kom sig) fick plocka en figur och utifrån den föreslå en sång.   "Lilla snigel, akta dig!"     Mina fina!   Vi åt plättlunch, vilket passade små magar utmärkt efter måleri och sång. Bengt hade gjort en kalasgod lasagne som vi vuxna mumsade på.   Goa Elly slocknade en stund i mamma Annikas knä. Sötrumpen!   Sedan drog vi till skogs för att kolla bajs, leta blåbär och fota spindelnät.   Jag och Lyckeliten, som blivit Lyckestor på tre år.   Tilde med sin mamma Sandra.         Då alla små barn sovit middag drog vi till Slussens pensionat där vi badade och busade. Det var så perfekt! Varmt, soligt, roligt!     Min fina familj i vattnet! Bara mamman i denna familj som är badkrukig.             Då middagen fick skjutas fram fick vi fylla på med lite glass innan vi åkte hem. Ingen klagade!   Mmmm... Annika, Elly, Mikael och Joel smaskar på.

Av Tina - 28 juli 2011 21:33

Idag kom vi hem från en helt loverly tre dagar lång semester på Orust tillsammans med två andra barnfamiljer. Ni kommer att känna igen dem på korten, vi träffar dem ofta och har alltid trevligt ihop. :-) Jag har tagit så mycket kort att kamerans minneskort var helt fullt då jag kom hem och även om jag var ganska restriktiv då jag valde ut vilka som skulle få vara med på bloggen så blev det ändå över 40 stycken. Oj! Därför kommer jag att dela upp dem på flera inlägg.  


I tisdags bar det av. Vi åkte karavan dit och jag blev förtjust i stället så fort jag fick syn på det. En liten idyll! 


  Så här såg det ut! Underbara, gräsiga ytor där barnen kunde springa omkring.   Tre underbaringar! Tilde, Elly och Lyckeli. Yngst kommer först, och Lyckeli är äldst av dem tre. Men det handlar inte om mer än typ fem veckor mellan äldsta och yngsta.   Man blir glad av att vara på landet!   Benjamin myser med Annika en stund. Stackarn inledde semesterresan med att ramla och slå pannan i ett järngaller, så han såg ut som en slagen hjälte, helt blå och bucklig. Min älskling...   Grabbarna Benjamin och Joel hjälper Annika att dammsuga lite. Större delen av semesterna hade vi bara-blöja-väder.   Då barnen lagt sig spelade vi spel och drack lite vin. Jag blev för första gången slagen i spelet "Värsta språket", som jag vanligtvis brukar briljera i. Marcus var den som slog mig och det tog ett tag innan jag reste mig igen, måste jag erkänna.      Lite trött men glad efter en mycket fin första-dag på resan!

Av Tina - 25 juli 2011 23:33

Jag har en superb svärmor. Det gnälls hit och dit över svärmödrar (har fått för mig att det oftasts är kvinnor som gnäller över sina) men jag har verkligen en helt underbar! Så mycket omtäksamhet och kärlek man får av henne, och så fin hon är med våra barn, ni anar inte... Så när det var dags att fira Barbros 60årsdag i lördags var vi självklart med och agerade personal och gäster, man fick liksom slänga av sig förklädet och mingla lite då och då och sedan rycka in då det behövdes. Jag var kortansvarig. Så det vore ju synd om jag inte bjöd på några kort här och nu.    Jag vill också tillägga att anledningen till att jag har så många kort i så många inlägg är att min blogg funkar som en dagbok, en slags reservplats för mina minnen och fotografier. Och så tycker jag personligen att kort livar upp de flesta inlägg!


  Födelesedagsbarnet Barbro!   Ett dignande buffébord!   Jag, Marcus och våra barn hade egna brickor med veggosaker. Ifall någon undrar över varför vi inte äter samma ostar som de andra så är det för att vi inte äter löpe (ett enzym som kommer ifrån kalvmagar då man slaktat dem) utan satsar på ostar med vegetabiliskt ostenzym.   Har ni sett något så sött!?!? De var helt förvirrade stundtals, över allt folk som kom till höger och vänster. Men det var bara korta stunder innan de åter rusade runt som lyckliga små troll och lekte som vanligt hos farmor och farfar.   Här sitter David och Lina med Linas fina föräldrar, Helene och Lennart, samt Stig och softar i solen, som iaf höll i sig halva dagen.   Gäster!   "June kommj, June kommej!" gastade Lyckeli överlyckligt då Stigs bror Rune kom med några fler av syskonen i den skaran.   Mmmmm! Tårta! Lyckeli har tidigare aldrig varit ett fan av just tårta, men sedan hennes eget kalas har hon fått smak för det.   Benjamin dansar loss!   Stig och Barbro med alla sina tre söner, sina svärdöttrar och barnbarn!   Lyckeli och kusin Amanda fick springa av sig lite på baksidan då och då.   Hela familjen Troll tackar för ett mycket fint kalas!

Av Tina - 23 juli 2011 22:25

Igår kväll, då kalaset var över och en övertrött Lyckeli ramlade rakt på rumpen från bokhyllan (jamen jag vet... men hon är och förblir en klätterapa och hon tar sig bara två hyllor upp), då hamnade hon i nån slags berättarkoma. Hon skulle berätta i en kvart, samtidigt som hon hulkade och snorade och grät, om det som hade hänt, att hon skulle släcka lampan (knappen sitter knepigt nog mellan två hyllor i bokhyllan, så den är svår att hitta om man inte vet var man ska söka) och att hon hade fått ett sår på rumpan (sa hon, stämde ju inte, hon vara dock ganska öm). Och vi lyssnade. Tröstade, torkade snor och tårar och kramade henne. Och så kom det... då hon ballade ur. Hon frustade fram: "Å så kom det en sladd å så jamjade (ramlade) ja å så stekte den mig som en plätt!"


  What?!?!

Av Tina - 23 juli 2011 21:33

Vi har pratat en del om händelserna i Norge det sista. Usch, det går ju inte att nog beklaga denna tragedi, detta hemska som har drabbat så många i vårt grannland. Mest synd tycker jag ju om alla föräldrar som har förlorat sina barn, då det är så lätt att leva sig in i det då man själv har barn. Man dras liksom in i en hemsk fantasi, man nästan MÅSTE föreställa sig att det var en själv som fick det hemska beskedet om att ens barn har skjutits till döds, att man aldrig mer får se sin son eller dotter i livet... jag har ibland svårt att skaka av mig sådana tankar. För mig är det dock bara hemska fantasier, medan många föräldrar idag, i Norge, får leva i den fruktansvärda sanningen.


Den stora frågan är väl "Varför?". Så jävla meningslöst. Så totalt bara fel, urbota idiotiskt.


Politiskt då? Hur kommer det här påverka vårt samhälle? Vår värld? Det var ju genast en ledande sverigedemokrat (en riksdagsledamot) som twittrade om det, skrev att det inte var svårt att gissa vem det var som gjorde det, menade att han inte skulle kalla någon islamofob oavsett vem som gjort det. Med detta menade han ju att det "måste" ha varit en muslim som skjöt de där ungdomarna och sprängde den där bilbomben i närheten av regeringsbyggnaden. Så fel han hade... Det var ingen muslim. Det var en islamkritiker. Så retligt för sverigedemokraten. Det ska bli intressant att se hur partierna i Sverige kommer att hantera det här, tycker jag. Vår värld påverkas ju av varje sådant här (groteskt) snedsteg, varje bevis på det hat som flödar inom vissa individer, vissa grupper. Förr i tiden handlade krig och bråk om man mot man, krigare mot krigare, de som valde att föra striden, som tyckte den var så viktig att den var värd att dö för. Idag är det de civila som drabbas. De som inte valt att offra sina liv för nån jävla olja, för nån religiös tvist eller för en bit land. Som de där ungdomarna. Oskyldiga. Offrade utan mening i ett spörsmål som de inte varit delaktiga i själva. Det handlade om en persons hat, en persons mentala ohälsa som tog kropp i fruktansvärda handlingar. Fy saten vad ledsen jag blir! Arg! Förbannad! Frustrerad!


Idag går mina tankar till stor del till de där föräldrarna. De som älskat/älskar sin barn på det sätt jag älskar mina. De som vet om den där känslan, att man gör ALLT för sina små, att man inte kan leva med tanken på att förlora dem, men som ändå tvingats göra just det.

Presentation

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20 21 22 23
24
25
26
27
28 29
30
31
<<< Juli 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Troll med Blogkeen
Följ Troll med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se