Direktlänk till inlägg 23 juli 2011

Norge

Av Tina - 23 juli 2011 21:33

Vi har pratat en del om händelserna i Norge det sista. Usch, det går ju inte att nog beklaga denna tragedi, detta hemska som har drabbat så många i vårt grannland. Mest synd tycker jag ju om alla föräldrar som har förlorat sina barn, då det är så lätt att leva sig in i det då man själv har barn. Man dras liksom in i en hemsk fantasi, man nästan MÅSTE föreställa sig att det var en själv som fick det hemska beskedet om att ens barn har skjutits till döds, att man aldrig mer får se sin son eller dotter i livet... jag har ibland svårt att skaka av mig sådana tankar. För mig är det dock bara hemska fantasier, medan många föräldrar idag, i Norge, får leva i den fruktansvärda sanningen.


Den stora frågan är väl "Varför?". Så jävla meningslöst. Så totalt bara fel, urbota idiotiskt.


Politiskt då? Hur kommer det här påverka vårt samhälle? Vår värld? Det var ju genast en ledande sverigedemokrat (en riksdagsledamot) som twittrade om det, skrev att det inte var svårt att gissa vem det var som gjorde det, menade att han inte skulle kalla någon islamofob oavsett vem som gjort det. Med detta menade han ju att det "måste" ha varit en muslim som skjöt de där ungdomarna och sprängde den där bilbomben i närheten av regeringsbyggnaden. Så fel han hade... Det var ingen muslim. Det var en islamkritiker. Så retligt för sverigedemokraten. Det ska bli intressant att se hur partierna i Sverige kommer att hantera det här, tycker jag. Vår värld påverkas ju av varje sådant här (groteskt) snedsteg, varje bevis på det hat som flödar inom vissa individer, vissa grupper. Förr i tiden handlade krig och bråk om man mot man, krigare mot krigare, de som valde att föra striden, som tyckte den var så viktig att den var värd att dö för. Idag är det de civila som drabbas. De som inte valt att offra sina liv för nån jävla olja, för nån religiös tvist eller för en bit land. Som de där ungdomarna. Oskyldiga. Offrade utan mening i ett spörsmål som de inte varit delaktiga i själva. Det handlade om en persons hat, en persons mentala ohälsa som tog kropp i fruktansvärda handlingar. Fy saten vad ledsen jag blir! Arg! Förbannad! Frustrerad!


Idag går mina tankar till stor del till de där föräldrarna. De som älskat/älskar sin barn på det sätt jag älskar mina. De som vet om den där känslan, att man gör ALLT för sina små, att man inte kan leva med tanken på att förlora dem, men som ändå tvingats göra just det.

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Tina - 16 mars 2015 15:03

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Av Tina - 11 augusti 2013 16:13

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Av Tina - 8 augusti 2013 20:59

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Av Tina - 25 juli 2013 22:23

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Av Tina - 25 juli 2013 16:31

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se