Igår kväll var vi några mammor som gick ut för att äta middag och prata bort några timmar. Det var jättetevligt och något jag gärna gör om.

  Jenny på bussen på väg in till stan.

  Söta Annika fånar sig.   

  Tre glada brudar som väntar på nästa buss som skulle ta oss till restaurangen.

  Jag och Jenny.

  Lina från Viken i Skåne, Annika från Fotö utanför Göteborg och Jenny från Påläng utanför Kalix. Det är spridning, det!

  Jag och Monika från Uddevalla, som ju är min egen hemstad.

Så... igår, lördag, var vi redo att möta upp ett gäng vänner med familj i Slottskogen. En del har jag träffat förr, men inte alla, vilket ju var mycket spännande, självklart! Det vi har gemensamt, och det som är anledningen till att vi alla känner varandra, är att vi har barn som var beräknade att komma augusti 2008. Nu kom några lite tidigare och några lite senare än just augusti, men de går alla under namnet "våra 08:or". En del av oss hade barn redan innan 08:orna kom, en del harfått fler barn senare, och vi mammor har delat så himla mycket genom åren. Även om mycket har handlat om barnen, självklart, så har vi delat tankar, känslor och erfarenheter kring kärlek, nya graviditeter, sjukdom, lycka och tyvärr också död, iom vår Lindas bortgång i våras. Men Linda var med oss i lördags, det är jag övertygad om.  

  Jag, Jenny och våra tjejer på väg till Slottskogen.

  Benjamin passade på att sova inför träffen.

  Men vaknade sedan precis i lagom tid, då folket började droppa in.

  Lyckan testade hästarna även denna dag.

                                   Det var en fantastisk dag! TACK till alla som kom! En sån här grej måste vi bara göra om, och då hoppas jag ÄNNU fler från vår tråd kan komma till träffen.

En sak har vi som rutin på fredagar -   popcorn!

Och det gäller även då man har besök av fina vänner.  

Det finns ju vissa saker som man bara måååste hinna med om man är på besök i Göteborg för bara några dagar. En grej är Paddan, som vi började med i torsdags, och en annan är Liseberg, som vi sedan fortsatte med. Här följer ett gäng kort därifrån:

    Jag och Jenny med alla tjejerna.

    Benjamin vaknade, kissade ner hela mig då han satt i selen på min mage, lade en jättebajs i nya blöjan och ville sedan titta på Sagoslottet och med förvåning peka på varje båt som kom ut ur tunneln. Mammas grabb, det!

  Här kommer Marcus och Lyckeliten.

En fin dag, blev det! Och barnen somnade gott på kvällen, jag lovar, även om det blev något senare än vanligt.

I tisdags, 6 juli, kom en vän till mig med sin familj på besök, ända ifrån Påläng, utanför Kalix. Vi har pratat i ett forum på Internet i snart fyra år, men vi har aldrig setts in real life förr. Det var en höjdare! Jenny var precis så rar som jag hade föreställt mig, och hennes ungar - Tyra och Ester - samt hennes man - Patrik - var också jättefina. Enkla, snälla, lätta att hänga med.

Det är konstigt, det där, att man kan bli så bra vän med nån som man aldrig har träffat eller ens pratat med i telefon, utan bara genom datorskärmen... Man kan komma att tycka väldigt mycket om personer på det sättet. Ni vet att jag har skrivit om Linda, som förlorade slaget mot cancern för några månader sedan. Linda hörde til samma grupp på Internet som jag träffade Jenny i, bland många andra. Lindas öde har nog fått oss att bli ännu tightare, tror jag.

Iaf - vi har haft det så himla mysigt den här knappa veckan, och nu följer en mängd inlägg för att visa allt vi har haft för oss. I onsdags började vi lite lätt med ett besök i slottskogen, sedan  lunch i Haga, för att avsluta dagen med ett dopp i Sisjön.

  Hästarna är ett måste att besöka och rida på! Kolla in Benjamin bakom mig, där han hänger i selen och är hur glad som helst över att få klappa hästen Lyckeli rider på.   

  Tyra väntar på sin tur.

  Fina Jenny!

  Me and my kiddos.

  Fina tjejer!

Ester, Tyra och Lyckeli

    Vi kollade in pingviner och sälar innan vi drog vidare ner mot Haga för att äta lunch.

  Utanför cafét i Haga var det några ungdomar som genom Götebors stad hade fått sommarjobb som kulturarbetare och spelade teater. Lyckeli var dock lite rädd för häxorna som hade låååånga näsor. Bakom sitter Jenny och donar med något.   

  Glada tjejer! Ester längst fram, Tyra bakom henne och Lyckeli som står intill.

  Efter lunchen var det självklart läge för glass! Lyckligtvis för Benjamin hade han vaknat då, så han fick vara med och smaka. Här syns Jennys man Patrik också.

  Sketalycklig kille!

  Glad Tyra.

  Efter glassen gick vi till en lekplats i Haga och rusade av oss.

  Wiii! Här går det undan!

  Min fina kille!

  Lyckeli och Tyra.

  Benjamin och Ester gungar - görskoj!

  De tre tjejerna.

På kvällen, då jag hade hämtat hem Marcus från jobbet, drog vi vidare mot Sisjön för ett kvällsdopp. Det var SKÖNT och man kände sig helt klart uppfriskad efteråt.

  Fikatajm efter badet.

  Banan-Benji

  Ester och Jenny

    Lyckeli och Tyra

Det kändes helt naturligt att hänga med Jenny och hennes familj... som gamla vänner. Och what the fuck, vi har ju ändå "pratat" med varandra i snart fyra år, så helt obekanta är vi ju inte.   

Jag skulle inte definiera mig som hönsmamma. Jag låter ungarna springa rätt fritt, jag gastar inte "försiktig" i tid och otid (okej, då den stora springer i nedförbackar i asfalt, då gastar jag det mycket högt) och jag oroar mig inte i onödan, känns det som. Men då barnen är borta, DÅ vill jag ha koll. Då vill jag gärna ha mms, sms eller små samtal där jag får reda på hur det går. Jag har fina personer i min närhet, som då de hjälper mig med barnen verkligen också rapporterar till mig och Marcus hur det går. De stillar mitt hönsmammeri när det väl sätter in. Som i lödags, då mina barn var hos min syster Teres (Marcus jobbade hela kvällen) och hennes familj. De såg till att jag kunde slappna av i tryggheten av att veta att mina barn åt bra, sov bra och lekte bra. Happy mommy.

Så i söndags så jag hade njutit av en lång och lugn förmiddag och sedan kört hem Kattis, så åkte jag de där 12 milen eller vad det nu är, för att hämta hem mina små skatter. För att slå två flugor i en smäll firade vi samma dag Teo, som nyss fyllt fyra år.

  Benjamin gillar Herman the dog!

    Lyckeli fick hjälpa Teodor att öppna paket.

  Mammas nya hobby är att göra ringar av knappar. Jag fick välja ut några att ta med hem, och det var inte helt lätt för alla var unika.

    Lyckeli ville också prova ringar.

  Teres, min syrra, är en hejare på att fixa och dona i trädgårdet. Senaste tillskottet på altanen är dessa hyllor och själva väggen  bakom, vilket jag tyckte var SÅ snyggt! *vill också ha*

  Redo för god middag!

  Barnen duschade i gräsmattevattnaren, eller va man kallar det.

  När man duschat klart får man mys och kram av mamma!

  Teodor och Lyckeli leker så himla bra! Här skulle de sova i behållaren för dynor som stod på altanen.

  Puss! Åh, va gott det är att få såna däringa pussar av sina barn!

  Lycklig uppochnerBenji.

  Grimage-tajm!

    Fyllar man fyra år får man fina tårta! Det är fina fisken att ha en mamma som är konditor, tycker Teodor. Vi andra är nästan löjligt bortskämda över att allatid få så goda bakverk och gott bröd då det är kalas i Väne Ryr!

  Min mamma!

  Tuffa fyraåringen!

  Just det, jag fick med mig dessa två... eh... dessa två... hm... figurer (?!?!) hem. De har varit underbara idag, ska ni veta! Lekt med barnen, hjälpt mig och underhållit här hemma. SKATTER är vad de är, alla mina syskonbarn!

Tusen tack för helgen, kära syster med familj (Lars, Oscar, Gabriella, Elias och Teodor) och för att ni tog så bra hand om Lyckeli och Benjamin!

Min vän Kattis gifte sig i smyg för tre år sedan. Det var inte hennes drömbröllop, men det var det som passade dem då och som de hade ekonomi för vid den tiden. Egentligen hade hon velat ha en liten fest med vänner och familj, och hon uttryckte vid något tillfälle att hon saknar att hon inte fick en möhippa. "Aha", tänkte jag, och lade det på minnet. Nu, 3 år senare, så fyller Kattis 30 år. Faktiskt just idag! Så i lördags ordnade jag och några vänner en överraskningsdag till Kattis. Den påminde  nog lite om en möhippa, vilket ju var meningen också.

  Så här snygga var jag, Linnéa och Veronica då vi klampade runt hennes hus där hon satt i godan ro, redo att läsa en bok och dricka en liten öl. Jag hade sagt till henne att jag skulle komma under eftermiddagen och ta med middag, så hon hade ordnat med barnvakt för dottern och var redo att bara hänga med mig under kvällen. Men så blev det ju inte...   Nej, vi klampade runt på altanen och hon stod helt förskräckt i ett fönster och visste inte vad hon skulle tro, berättade hon efteråt. Efter att ha smugit runt och tittat in och betett oss som idioter så gav vi oss till känna, och en mycket lättad Kattis släppte in oss. 

  Efter lite bubbel så tog vi oss an att fixa henne "fin". Kattis är en typisk jeans-och-Tshirt-tjej som inte är bekväm då hon sminkar och klär upp sig, så vi körde lite "Miss World-stuk".

  Fransarna med.   Så här "tjusig" blev hon, och då tar ju kameran bort en del av allt glitter hon hade i ansiktet.      Jag och my girlie, Veronica, som var chaufför under dagen.   Först fick Kattis uppdrag att samla autografer, av typen "en som har svarta kalsonger" och "en som heter Anna", vilket hon klarade galant. Sedan var det dags för vätskekontroll på Park Lane.   Den här stackars snubben träffade vi på. Han var ute på svensexa och Kattis fick skriva ett tips inför äktenskapen i en liten bok han bar med sig. Undrar var han hade den? Inte i nån ficka iaf.      Efter ett tag till i stan, där Kattis bland annat fick en halvtimma på sig att shoppa loss på HM, så åkte vi hem till mig för att äta thaimat och snacka massa.   Vi spelade spel.   Och så här trött var Kattis framåt midnatt.   Hon var mycket nöjd med dagen och det var vi andra med.