Alla inlägg under augusti 2011

Av Tina - 26 augusti 2011 14:00

Herregud va jag är efter i bloggandet... men jag har en så otroligt intenvis period just nu; massa nytt i jobbet, pussel med dagmamma, våra jobb och lite familjeltid, massa, massa jobb med styrelsen och sedan en mycket krånglig diabetes som ger mig svårigheter.


Men idag, idag ska jag faktiskt låta mig själv koppla bort allt det. Jag ska på Veronicas och Tobbes 65årsfest! Veronica fyllde 30 i somras och Tobbe fyllde 35. Dessutom fick de den goda iden att gifta sig i somras, ju, så det ska vi fira också.


Menmen... först ska jag ju rapportera lite om vad som HAR hänt det senaste. Ellytösen fyllde år och vi for till Fotö på kalas. Jag glömde fota själva kalaset men här är från färjan hem därifrån iaf:


   

Av Tina - 25 augusti 2011 17:29

Oj, va tiden har rusat iväg sedan jag började jobba för snart två veckor sedan! För att sammanfatta den sista veckan kan jag säga att inskolningen nu är över, et har gått jättebra och Lyckeli äter tydligen bra hos dagmamman. Smakat ugnspannkaka för första gången och allt.


Jag tycker det är roligt att vara tillbaka på jobbet men jag har lite svårt att få diabetesen att tycka det är roligt med. Ökad stress ger mer adreanalin och mitt socker hoppar upp och ner som en jojo. Skitjobbigt! 


Benjamin får sin tid med bara sin mamma eller bara sin pappa och vill gärna att man hittar på något då. Marcus har tagit med honom till Slottskogen och det älskade han. Simhallen kommer vi också att besöka med bara honom, iaf då jag är hemma och Marcus jobbar. För dit åker jag inte med två små barn själv, är för rädd att någon ska hamna under ytan utan att jag ser.


Och ikväll är det bokklubbsmöte! Jag har slängt in brödet i ugnen, värmer soppan och inväntar dem med förväntan.  


Tjing! 

Av Tina - 17 augusti 2011 12:54


Idag kommer barnens kusin Gabbi hit. Hon är en mycket poppis person hos mina barn, så det ska bli underbart! Imorgon ska hon vara med på en filminspelning i Majorna (har inte förhört henne om vad det gäller än, så jag får upp och kör henne tidigt. Då Marcus jobbar kommer fina Veronica hit och passar mina barn så länge, och förhoppningsvis sover de ju ett tag efter att jag har åkt. Det är skönt att vara omgiven av snälla och hjälpsamma personer!

Av Tina - 17 augusti 2011 12:48

Idag är det första dagen Lyckeli är fem timmar hos dagmamman utan att jag eller Marcus är med. Lämningen gick jättebra, hon sket fullständigt i att jag och Benjamin skulle gå hem igen utan satte istället gång med att åka rutchkaka (de var på lekplatsen då jag lämnade henne). "Hej då" vinkade hon och kunde inte ha brytt sig mindre. Skönt! Om en och en halv timma ska vi hämta hem henne och det ska bli spännande att se vad hon har att säga om dagen. Jag är lättad över att detta med inskolningen har gått bra, och då menar jag nog främst för min egen del. Att Lyckeli skulle gilla dagmamman och att leka med barnen där, det hade jag inga tvivel om. Det blir ju som ett ÖF mer, då det bara är 15 timmar i veckan. Nej, det var JAG som fasade in förväg, som inte ville ta det där steget, som inte ville gå till jobbet och inte vara hemma med mina två skruttar. Men vet ni? 15 timmar är lagom. Som att leka med kompisar en stund och det är hon ju gammal nog för att göra på egen hand. Och UllaBritt är världens bästa dagmamma!


Plus att jag och Benjamin har fått läsa böcker i hans stil, på egen hand. Marcus ska börja åka med honom till simhallen då och då, och han ska få göra de där sakerna som vi gjorde med Lyckeli då hon var liten. Men han saknar henne allt, och det gör jag med, de få timmar hon är iväg.


Av Tina - 17 augusti 2011 12:45

Skrev jag att Benjamin älskar att kolla på kort? Han ÄÄÄÄLSKAR att kolla på kort! Så till den grad att han gråter stora tårar då vi måste slå igen albumet eller datorn och göra något annat väsenligt, som att äta eller sova. Skrev jag att han alltid drar av sig ena strumpan så fort han får tillfälle? Skrev jag att han INTE vill ha skor på sig i bilen? Han gastar, drar, sliter och kämpar tills han fått av sig dem. Skrev jag att han förstår massa ord? Det räcker att vi andas "åka" i någon mening så drar han till hallen och hämtar sina skor. Skit samma om vi talade om att åka till Gotland när vi blir 50... Råkar Lyckeli säga "kaka" i en mening så hänger han i skafferidörren och gormar tills han fått sig ett kex.    Han är bestämd, min grabb! Det är bra, envis och bestämd, det ska man vara, så länge det inte blir överslag på det hela.

Av Tina - 13 augusti 2011 20:34

Den mycket superba starten på dagen, då jag fick hem mitt efterlängtade piano, fortsatte i samma stil. Vi mötte upp Annika, Mikel och deras barn på Liseberg och hade en finfin eftermiddag tillsammans. Massa åkning, plättar i näven mellan åkturerna för barnen, smarrig glass och massa skratt. Hem kom vi med två snorlyckliga  barn och denna:


   

Av Tina - 13 augusti 2011 14:08

En barndomsdröm har gått i uppfyllelse! Jag har numera ett fint, egen piano i mitt hem! Nu ångrar jag ju bittert att jag gav upp spelningen då jag var yngre, för det hade ju varit underbart att kunna sätta sig och dra Fur Elise rakt av. Men jag ska rota fram mina gamla böcker och se om jag kan fräscha upp mina kunskaper. Drömmen är ju att barnen vill ta lektioner i framtiden och lära sig spela lite, men vi får se om intresset finns sedan. De är ju liiite för unga än, kanske.


Ni anar inte hur jag fick pianot... Ja, det gick till just så, jag FICK det! En tjej som fick barn ungefär samtidigt som jag fick Benjamin, och som jag har addad på fejjan, skrev att den som vill ha det får ta det. Och jag var först ut. Är så lycklig! Sedan har jag ju världens bästa svärfar och världens bästa make som hjälpte mig få hem det. Tack till svåger Cristian med, som lånade ut små rullvagnar, eller vad man kallar det, som var till ytterst stor hjälp då vi skulle rulla ut det till transporten.


Så här ser det ut! Lite polish på det, så ser det som nytt ut sedan.


    Tavlan på oss fyra ska upp på väggen ovanför pianot, det kommer se finfint ut. *Happy!!*

Av Tina - 11 augusti 2011 22:02

När man är småbarnsförälder inser man att det händer fantasiskt mycket i huvudet på de små, och VAD som rör sig där varierar hela tiden. Alltså de utvecklas så fort och ofta i ruscher, så att man från en dag till en annan tycker att ens barn har blivit minst ett halvår äldre. Men oavsett så är det så himla roligt att få följa sina barn, att få prata med dem, se vad de gillar och vad de inte gillar, höra nya ord och se dem klara utmaningar.


Lyckeli, 3 år och 2 veckor gammal

Älskade Lyckeliten har blivit större. Hon har många funderingar, har börjat prata om sina drömmar och tankar. Idag berättade hon att hon hade drömt om en katt som hade vassa klor och som hade skrämt henne, sedan hade hon ritat ett  hus och då hade katten kommit in i det och skrämt henne igen. Lillskrutt! Hon har börjat smaka mer i matväg och till och med börjat gilla sås (omg!!). Kokt ägg, ris, sushi, banan, sojakorv, jordgubbar och melon är några favoriter. Lyckeli leker en del rollekar, och kan säga "de häj äj pappa fot!" och sträcka fram foten, och "de  häj äj mamma fot!" då hon sträcker fram andra foten. Hon gillar att se på film, rita, måla med vattenfärger, läsa böcker, gunga, plocka sånt vi har i trädgården (vinbär, tomater, physalis) och vara med då någon lagar mat eller bakar. Hon har börjat den roliga leken "varför då?" och hon älskar att höra sagor då hon ska lägga sig. Att bada och duscha är roligt, hon sjunger ofta då hon är i sin egen lilla värld och kan hitta på egen text om det hon gör till kända melodier.


Benjamin, 1 år och 2 månader gammal

Benjamin är en busig grabb! Han älskar att dra ut sladdar som sitter i eluttagen, han har lärt sig klättra upp på stolar och gör det så fort tillfälle ges. Sedan gastar han förbannat då han inte kommer ner. Soffan och sängen (vår säng) tar han sig ner från själv med rumpan först, det fattade han fort. Han vill promt äta med egen gaffel sedan några månader tillbaka och han ser direkt om Lyckeli har ngt lattjo på sin tallrik som han inte har. Därmed vill han inte äta mixad mat så mkt längre, utan ha bitar, precis som syrran. Benjamin säger inget mer än sitt "ÖH!" i kombo med pekfingret. Man hör på tonläget vad han vill istället. För några månader sedan sa han "mamma" och "pappa" några gånger, samt "upp" och "ppp-a!" (hoppa) men det har han inte gjort på ett tag. Han är däremot en hejare på att springa och han försöker skitlyckligt att hoppa när vi har våra dansstunder här hemma i vardagsrummet. Armarna håller han ofta bakåt då han dansar eller rusar framåt mot ngt han vill ha, och munnen håller han ofta helst stängd, fast han ler brett. Han gillar att vältra sig i soffan och är lyckligast då hela familjen är samlad där. Fick Benjamin välja skulle han vilja bo i kollektiv, för ju fler människor - desto roligare. Han är ingen hemma-mys-person, som storasyrran är till större del. Han gillar bilar och tror att hans pappas lilla, gamla Snobben är en bil och kör med den på golvet.

Skapa flashcards