Lite suddig, men ack så fin!

Svärfar fyllde "riktig" pensionär för några dagar sedan, och honom firade vi med pompa och ståt i det av honom byggda lusthuset på landet. Några av hans syskon kom förutom vi ordinary (hans och Barbros barn med familj).

  Lite familjemys på dagen innan allvaret började.

  Jag och Benjamin.

  Benji testar kusin Amandas kaninöron.

  Marcus med sin brorsdotter Linnéa; kiddet som kan konsten att se förbenad ut.      Maaat!   Födelsedagssbarnet med sin fina fru. Mina svärföräldrar.

    Marcus - min fina make!

  Lyckeli och Amanda "spelade" betapet. Lyckan fattade med en gång vad det hela gick ut på. Hon lade en bokstav i mitten och utbrast; "Jag vann!!"     Så här trött blir man efter kalas hela dagen lång.

Ja, jag klippte mig. I tisdags. Det blev "mer punk och mindre feminist" som Marcus uttryckte det. SNYGGT, tycker jag, iaf. Jag trivs så bra med den där korta sidan, den är apskön att sova på och behöver inte tryckas på plats med masssa vax, som den lätt måste göras då den blir för lång.

Ni vet att barn härmas, eller hur? Självklart gör de det, och sjäääälvklart härmar de JUST det som man inte VILL att de ska härma. Marcus, min man, ni vet; han är superbt bra på att komma på smeknamn som inte alla i världen skulle tycka var så... tja, vackra. Men de är söta i sättet han säger dem på. Som härom kvällen, då Benjamin var lite extra söt och Marcus med kärlek i rösten sa: "Fina, lilla smultronpung!"

Gissa vad Lyckeli gick och sa hela kvällen... just det! "Lilla fina smultjonpung!"