Barnen fick baka pizza till sin fina far härom dagen.De var så otroligt söta - gick in för uppgiften med största möjliga koncentration och var så himla stolta sedan då Marcus packade ner pizzorna för att ha med till jobbet. Benjamin fick smaka en bit, för han gillar pizza, medan Lyckeli inte alls är förtjust i det.

Lyckeli tyckte vi skulle testa om det var gott med clementin på pizzan. Jag avrådde. Men jag kom att tänka på min kusin Malin, som då hon var liten inte tålde tomat. Istället hade hon antingen aprikosmarmelad eller lingonsylt på pizzan. 

I söndags, på väg hem från landet, stannade vi till hos min mamma för att klappa lammen och må gott i de underbara solen. Det är något visst med att komma ut på landet sådär. Jag är ju uppvuxen där, så det känns ju självlart hemma på ett sätt, även om Mölndal numera är mitt hem. Här kommer ett helt gäng kort, men de kan inte beskriva hur underbart det var att bara låta barnen springa omkring i solen och gräset - klappa katten och mata fåren och bara må gott.

Lyckeli och mormor på väg mot fårhagen

Och efter kommer jag och Benjamin

De var helt bedårande, lammen!

Det är ändå något väldigt speciellt att kunna ge ens barn såna här stunder  - att sitta i en hage full med lamm och titta, kanske få ge en liten, liten klapp och se hur de små liven skuttar omkring.

Sedan kom även min storebror och hans dotter Jonna och hälsade på. Mina barn är väldigt förtjusta i sin morbror, så de blev ju jätteglada över att han kom.

Tobbe är inte bara morbror till Benjamin, utan även en av hans två faddrar.

Jag tjatar på om mitt bakande, men det finns verligen få saker som är så roliga att göra tillsammans med mina barn som att ta fram stora bunken, mäta och väga och knåda för att sedan låta barnen avsmaka resultatet.

Det är så fint att se syskonkärleken mellan Lyckeli och Benjamin! Här står Benji och väntar på sin tur att få röra ut jästen i degspadet. Han börjar bli bättre på sånt där jobbigt, som att vänta på sin tur och så.   

"Äntligen min tur!"

Oj, vad han rörde!

Och så den bästa delen; att knåda degen. Eller "att dega" som Lyckeli kallar det.

Den här gången ville de göra bröd med russin i, så det blev fina, små frallor med MASSA goda, söta, små russin.

Och så får man ju självklart smaka lite.    

Det är verkligen ett underbart sommarväder vi har fått! Fantastiskt. Och vad läskar väl mer då än en kall, saftig, söt vattenmelon...?