Lycka är att göra egna muffins. Blanda socker, kanel och äpplebitar i en bunke, blanda smet, klicka i muffinsformar och sedan på egen hand få peta i äpplebitarna. Att smaka hör till, och inte bara en gång. Nänä, varannan äpplebit ska man njuta av på en gång. Det finns ändå gott om dem, det räcker till både magar och muffins.

Jag bakar mycket med barnen. Och lagar mat. Visar hur man skalar lök. Berättar att kanelsmeten till bullarna går mkt lättare att blanda om man mikrar smöret liiiite, liiite först. Visar hur hårt man ska trycka med kaveln och att man vikar in snopparna på bullarna för att bullarna inte ska glesa till sig i ugnen. Jag gillar sånt. Jag har säkert fått det från mormor. Fina mormor som tog med mig i allt vardagliga där hemma. Som sjöng sagor medan vi plockade hallon och som kallade flätade vetebullar för "pojkar". Jag har inte lärt Lyckeli och Benjamin hur man gör "pojkar" än men det kommer...