Okej. Det känns bättre. Efter lite samtal mellan mig och Marcus har vi kommit fram till att det ju lika gärna kan vara den där strålningsfibrosen som har vuxit. Det kan vara så enkelt att det är den som bara blivit större och att det inte alls behöver ha ngt med cancer alls att göra. Man får så lätt tankar som skenar och cancer är inget jag önskar någon familj behöva gå igenom. Ändå förekommer det förr eller senare i de flesta.Det är inte konstigt att ens erfarenheter färgar hur man reagerar. Vi vet inget ännu men jag ska lära mig att inte tänka det värsta när det kommer till min mans hälsa. En erfarenhet bestämmer inte ens framtida öde. Så måste det vara.

Konsekvenser av strålningen. Vi kör på det!

Hrmf... jag hade vant mig vid högtrycksvärmen, gillade den, njöt av den. Det här molniga kan gärna försvinna lagom till söndag iaf, då vi ska ha kalas nummer 2 för Benjamin.