Ja, mottagningen är nog inte den bästa här i skogarna. Bilden får släntra efter...

När jag växte upp, på landet lite utanför Uddevalla, så åt jag alltid frukost på trappen under sommarlovet. I mitt minne var varje dag på sommarlovet solig, varm och lämplig för just frukost på trappen. Naturligtvis fabricerar jag, minns det bästa, det fina utvalet. Men det är härligt att jag minns det så.

Jag blir varm i hjärtat då mina barn får springa barfota, äta gräslök direkt från den lilla gräslöksplätten intill grillen, springa ut och kissa i buskarna eller som här, äta vinbärsefterrätt på farstutrappen på landet.

I blåbärsskogen trivs jag bra. Men det vimlar inte direkt av de små rackarna... Hoppas jag får ihop till muffinsen som ska serveras på Lyckelis kalas på söndag.