JO jag måste ju visa de två raraste tjejerna på Jorden då de hjälpte mig göra muffins till Lyckelis fyraårskalas. Eller, jag gjorde det som skulle serveras och de fick göra egna muffins, med blåbär de hade plockat själva. Det blev perfekta små mumsbitar och jag kan lova att de hade roligt medan de bakade med! Barn måste få försöka, det gör inget om det blir kladdigt eller klibbigt eller pöser över i ugnen. De blir så himla stolta när de får göra HELT själva och det lös ur ögonen på dem när de fick bjuda farmor och farfar på egenbakade små muffins efter en liten tålmodig väntan på att ugnen skulle baka dem klara.

Smeten nästan klar

Jag instruerar lite hur de ska gå tillväga. Det är bra träning på att få ta instuktioner! Och så är det bra precisionsträning med, för de fick baka i ischokladformar.

Äntligen var det dags att fylla formarna! Det blev först fnitter och sedan koncentrerad tystnad.

Klart man får smaka på smeten när den hamnar på fingrarna! Det är ju en del av bakglädjen.

 

Jennie

29 juli 2012 19:38

Nä men ååååh vilka söta muffinsar! Toppenidé!

(fast jag skulle nog få äta vääääldigt många innan jag är nöjd, hihi)

http://jumsie.blogspot.com

 

Jennie

30 juli 2012 12:36

Jag hade faktiskt inte en enda tanke på dig när jag skrev inlägget, så du bör inte känna dig träffad! Dina uppdateringar tycker jag mestadels är roliga och du är spännande att följa både här och på Facebook. Bajset på gåbandet var faktiskt roligt.. ;-) Även jag uppdaterar om onödiga saker, ännu oftare påbörjar jag en onödig uppdatering och tänker "men vafan..nä" och tar bort allt..

Jag tror också att det är så, precis som mina onödiga uppdateringar om hästen, ingen normal (icke-hästmänniska alltså) finner ju något som helst intresse i att min häst är lös i magen eller att den gick bra på träningen. Careflag liksom :-)

Vissa människor borde dock ha en gräns på hur mycket de kan uppdatera om dagen.. Haha, skapligt tjurskallig man är.. :-D

http://jumsie.blogspot.com

Tina

30 juli 2012 13:11

Jag är med dig. ;) kramar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...