Mitt Romney har det inte lätt just nu. Inte helt enkelt att vara högerns presidentkandidat när man har ärkepuckon som Tom Smith, senatorkandidat från Pennsylvania, med sig på tåget. Nu är jag inte något fan av Mitt Romney heller, eller av någon inom den amerikanska högern, utan fnissar mest i mjugg då han titt som tätt får käppar i hjulet. Så även denna nyhet var ju faktiskt mest till behag för mig.

Jo! Tom Smith! Detta under av intelligens, av genialitet och humanitet, fick nyss frågan om han tyckte abort var okej vid en våldtäkt. Han svarade då enligt följande:

”Vi har upplevt något liknande i min familj”, svarade han.
”Och hon valde livet, vilket jag tycker är berömvärt.”
Senatskandidaten tar sedan en kort paus innan han fortsätter med ”…ja, fatta mig inte fel nu, det var inte våldtäkt, men det var något liknande.”
– Liknande på vilket sätt? frågar reportern.
”Hon fick barn utan att vara gift” svarar Tom Smith.
– Är det något som är ungefär som våldtäkt? frågar reportern.
”Från en pappas situation… ja” svarar han.
”Jag menar… det är en liknande grej.”

Ni kan läsa hela artikeln från Aftonbladet här:

http://bloggar.aftonbladet.se/usavalet2012/2012/08/valdtakt-och-att-fa-barn-utanfor-aktenskapet-ar-samma-sak/

Jamen suck... precis. Låt oss hoppas att Smith inte tar sig så värst mycket längre inom det politiska, om man säger så.

Jag funderar. Jag funderar på vad min blogg är. Vad jag vill att den ska vara. Jag tycker själv att bloggar som skriver på ett humoristiskt sätt är så fantastiskt roliga att läsa. Tex Meekatt, hon är lite att min bloggidol. Så skulle jag vilja skriva. Men bloggen har aldrig varit en särskilt humoristisk blogg. Den har mer varit "här är mitt liv och detta har jag gjort idag"- blogg. Jag läser få andra såna bloggar. Tycker se är ganska... Tråkiga. Har några jag följer i den kategorin men då är det antingen för att jag känner personen som bloggar och därmed är intresserad av vad som händer i dennes liv, eller så är det för att bloggen har fina foton. Eller för att livsödet som beskrivs är särskilt intressant. Min blogg har jag nog främst haft för att skriva dagbok. I Der Marcus sjukdom var den en bra ventil för mig. Den funkar också som minnesanteckningar, så jag kan backa tillbaka och se vad vi har haft för oss. Ibland har jag känt mig begränsad, lite pressad, lite... Tja, hindrad. Och det vill jag inte. Jag intalar mig att jag skriver för min egen skull. Men grejen är att jag vill ha läsare med. Så nu ställer jag mig frågan hur jag vill twista till bloggen. Hur jag ska komma på vad jag vill skriva om samtidigt som jag gör det på ett bra (annorlund, roligt?!) sätt. Jag är inte riktigt där än, inte framme i tanken. Men jag jobbar på det.

Lyckeli hade barnkalas för ett tag sedan. Drygt två veckor sedan, 29 juli, för att vara exakt. Det blev en kanondag och då kan jag bäst beskriva den med inlägg av bilder:

Gäster anlände. Lyckeli hade bjudit in kusin Amanda, kompisen Tristan, granntjejen Felicia, kusin Teo, vännerna Elly, Joel, Tilde och Freja, och av alla dessa var det bara Tristan och Teo som tyvärr inte kunde komma. Men det blev fullt hus ändå!

Presentöppning

På Lyckelis önskelista stod det "en guldhatt" och det fick hon lyckligtvis.

Hatten blev väldigt poppis hos lillebror med. Benjamin är en grabb som älskar när det kommer besök, även om han just för tillfället har en period då han är väldigt blyg första stunden.

Benji tankar lite närhet hos mamma (moi) innan han rusar iväg igen. Lyckeli hade beställt "kojv med bjöd, pecis som Teo hade på sitt kalas" så det var bara att värma på sojakorvar så det stod härliga till.

Sojakorv med bröd, potatismos och grönsaksstavar var uppskattat av alla fina barn.

Och av de vuxna med.

Sedan var det lek och bus för hela slanten!

Söta Freja hittade musikkistan i Lyckelis rum.

Lyckliga Lyckan med kusin Amanda  - hennes bästaste vän i hela världen.

Benjamin bjussar på vinbär. Snäll grabb!

Fikatajm! Hon ville inte ha tårta, Lyckeli, utan "många små tårtor och så GLASS". Vem är jag att säga emot?

"Många små tårtor" och så skulle det bara jordgubbar på.

Joelbiten

Det var sedan dags att samla alla barnen (här grannen Felicia) för att berätta att jag just såg ett flygande SJÖRÖVARSKEPP åka över vårt hus!! Och det tappade SKATTER! Jag såg att de hamnade i vår trädgård så nu var det upp till alla barnen att hitta skatterna. Oj, va den leken uppskattades. Det var "wooow" och öppna munnar och mycket iver ut till framsidan där skatterna ligger gömda.

De letade och letade...

Lyckeli var först ut att hitta sin skatt. Vilken lycka!

Elly blev själaglad!

De andra fick fortsätta leta.. vaaaar kunde skatterna vaaaraaa?

I vår enbuske låg det en!

"Eh?" undrar Benjamin och får hjälp av Amanda att hitta sin skatt.

Mycket glad Tilde och henne mamma Sandra.

Dääär låg en skatt!

Jag och Annika posar.

Lek på lekplatsen fick avsluta kalaset innan folk åkte hemåt.

Hejdå-kram från Tilde. 

TACK för att ni kom för att fira min underbara Lyckas fyraårsdag! 

Mina barn har en kusin som heter Amanda. En underbar tjej som tar hand om, fnissar, leker och bossar lite i lekarna. ;) Hon är underbar helt enkelt! Och mina barn fullkomligt älskar henne. Lyckeli leker så bra med henne och Benjamin skiner upp, hela han, då hon kommer och bjuder in honom i leken. Kusiner is da shit och jag är så glad att vi har Amanda bland dem.

Den här unge herrn är en bestämd men glad skit. Han pratar mkt men säger få ord. De nyaste är Kycki (Lyckeli), Mmm-mo (mormor), gack (tack) och äpeaaa (äpple). Han är glad och skrattar mycket och har börjat bli väldigt blyg ibland. Speciellt inför män. Benjamin är lätt med mat, gillar det mesta, men har ovana att samla mat i kinderna, vilket ju kan orsaka en del bekymmer vid matbordet. Han ser ut som en jordekorre och det är rätt stora mängder han får plats med också. ;)

Benjamin älskar Pippi över allt annat och lyckligast är han då man berättar små påhittade sagor om Pippis pappa. Han leker ofta att han är ett spöke eller en tiger och vill då skrämmas med sina "klor" och morrningar, alternativt med en pappåse över huvudet och ett "uuuuh".

Han ger mig så mycket värme, är en riktig gosekille som gärna kramas, pussas och ligger nära. Och jag älskar honom så, min fina grabb!

I måndags var jag och barnen hos mormor. Matade fåren, pysslade, lekte, åt plättar och hade det mysigt. Fin dag!

I måndags var jag och barnen hos mormor. Matade fåren, pysslade, lekte, åt plättar och hade det mysigt. Fin dag!

Oändlig kärlek. Varje dag. Det är verkligen den största kärleken jag har fått uppleva. Att jag träffade min Marcus har gett mig så mycket fint i livet, och barnen är det bästa.