Jag ÄLSKAR den serien! Jag såg den som barn och nu har jag fått den att visa mina egna barn (TACK, Bengt!!). Idag såg vi de två första avsnitten, jag och barnen. Vi satt klistarde alla tre, tror jag. I alla fall största tiden, men i slutet av andra avsnittet passade jag på att ta av Lyckeli kläderna, sätta på henne "nya", sköna nattlinnet hon ärvt av sin kusin Gabbi, som i sin tur har haft det sedan hon var tre, fyra år (hon är 16 nu) och flätade hennes hår.

Då avsnittet var klart bytte jag skiva. Benjamin ville se ett avsnitt Kalle innan vi går upp och lägger oss. Då tittar Lyckeli ner på nattlinnet och utbrister "Mamma! Jag har glömt att ta på mig kläder!"

Lilla älsklingen tror alltså för en stund att hon har gått hela dagen i nattlinnet... Herrejösses, hon är så söt så jag får ont i magen. Hon är precis som sin fina pappa, lever i sitt huvud och väldigt lite i den materiella världen. Hon bryr sig liksom inte om vad hon har på kroppen så värst mycket, bara hon inte fryser. Hon märker inte att jag klär av henne, flätar håret och klär på henne igen, för hon är så uppe i "en cellsam historia". Jag ler från öra till öra då jag tänker på hur lika hon och Marcus är. Benjamin och jag, vi är av samma skrot och korn. Här och nu, märker allt, ser allt, hör allt. Men Lyckeli, hon drömmer sig bort och ibland, då jag får inblick i hennes fantasi, märker jag att det verkligen är en värld värd att drömma sig bort till.

Fler cellsamma historier åt folket!

 

Linda

6 september 2012 16:35

Åh men skojar du!! Jag har letat efter den här serien, hade ingen aning om vad den hette men älskade den som barn! Vart har du hittat den? Jag vill också skaffa hem den!

http://goingsmaller.blogg.se

Tina

6 september 2012 22:30

Jag fick den av en vän. :)

 

Monika

6 september 2012 22:31

Åh, den har gått varm i perioder här hemma, speciellt i våras. Jag läste anatomi och fysiologi, barnen glodde på en cellsam historia :D

http://mamma-monika.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...