Jag läste följande på expressens hemsida idag: http://www.expressen.se/nyheter/fyraaringen-lag-vid-mammans-fotter/

För er som, liksom jag, är känsliga för situationer där barn råkar illa ut, kan jag snabbt berätta att det handlar om att flera personer har blivit skjutna till döds utanför en fransk by. En trebarnsfar dog. Han var ute på en cykeltur. En mamma, en pappa och en farmor eller mormor dog. Skjutna. En åttaårig dotter blev skjuten tre ggr. Skallskador. Läget allvarligt men stabilt. Och en liten tjej, på fyra år, som de efter åtta timmar hittade helt stilla vid fötterna på mamman i bilen. Hon hade inte vågat röra sig eller säga ngt för hon visste inte om människorna (poliserna) utanför bilen, de som väntade på kriminalteknikerna, var snälla eller dumma människor. Herregud... en del av mig är ju bara oerhört tacksam över att hon klarade sig. En del av mig tackar högre makter att hon verkar få behålla sin storasyster (som de tror att åttaåringen är) vid liv. Men en del av mig gör så fruktansvärt ont, den del av mig som inser vad denna lilla fyraåring har gått igenom. Lyckeli är fyra år... en liten flicka som hon.

Hur kan det i den världs, som jag uppfattar som så vacker och full av fina saker, finnas så hemska saker som mord, vapen, hat och situationer som gör små, små fyraåriga flickor föräldralösa? Hur?

 

Linda

6 september 2012 16:37

Sånt här är så hemskt så jag klarar inte ens av att läsa det. Jag tar alldeles för illa upp. Väst är det när föräldrar dödat sina barn. Nej svara inte ens på det, men du förstår säkert. Usch nej nej. Så har du nått exempel på sånt brätta helst inte om det för mig... Men det här var hemskt. (jag har inte öppnat aftonbladet på över ett år nu för att slippa läsa så hemska saker)

http://goingsmaller.blogg.se

Tina

6 september 2012 17:11

Ja, man mår väldigt dåligt över sånt här! Barn ska aldrig behöva må dåligt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...