Jag älskar inte spindlar.

Jag hatar dem inte heller, och är jag beredd på att de finns nånstans kan jag hantera dem. Till och med fånga upp dem på något och släppa ut dem. Men jag vill INTE bli överraskad av dem

Tack och lov är min man inte lika sjåpig vad gäller åttabeningar som jag är. Han har fått mina ongar att fatta att de inte är farliga utan till och med rätt lattjo.

Synd han inte var med idag på lekplatsen... istället fick jag samla mig och "ooooh:a" och "aaaah:a" förtjust då Lyckeli kom springade med en kompis:

Tur att äpplet ibland faller långt från trädet!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...