Min Lyckeli har en helt otrolig fantasi. Jag häpnar ju över vilka galenskaper och knäppheter hon kan komma på, och babblar, det gör hon mycket. Hon är som sin pappa; full med tankar och fantasi men ibland totalt uppe i det blå.     Då menar att hon drömmer sig bort, lever i huvudet istället för på Jorden för en minut. Underbart!

Följande konversation utspelade sig förut då vi satt vid köksbordet. Benjamin sov och Lyckeli fikade på en muffins som hon bakat.

Lyckeli: Vi kan låtsas att du är en gammal man. Du kan heta Havala och vi säger att det betyder gamlemansubata. Du blir du förbannad för jag tog din sked *viftar med sin tesked*. Men jag tänker att du blir förbannad när du är en annan mamma, och pappa är en annan pappa.

Jag: Brukar jag vara nån annan mamma!? Vad heter jag då, tror du?

Lyckeli: *funderar* Näää, du har alltid varit min mamma! Min och Benjamins.

Jag: Ja, det stämmer. Hur smakade din muffins?

Lyckeli: Den är så god! Den smakade choklad! Mamma, kanske när Benjamin vaknat och kommer, kanske jag kan gnaga så HÄR, så han inte ser!?

Jag: Benjamin kan ju få en egen muffins sedan då han har vaknat.

Lyckeli: Mamma, är mitt lejon fint?

Jag: Ja, väldigt fint.

Lyckeli: Det heter Lejonet Lumbalövadötter. Fast nu heter han Bronja Rövardotter. Hon på filmen heter Ronja. Han heter Bronja. Mamma, hur håller man ett lejon när det skakar på benen?

Jag: Som man håller en katt. Under rumpan och så får man hålla ihop bakbenen med fingrarna.

Lyckeli: *trycker lejonet mot ögonen* Mamma! Jag ser nåt där inne! Jag såg lysande ögon inne i honom! Det var tandtroll, mamma! Snart kommer det att klättra upp till tänderna!

Jag: Ojdå! Men då får du borsta tänderna på honom så att det inte finns någon mat för tandtrollen där. Då vill de inte vara kvar. Här, ta skeden. *räcker över teskeden till henne*

Lyckeli: Ja! *borstar*

Lyckeli: Så! Mamma, nu åker vi och handlar salva till Benjamin, jag och Bronja, men du kan komma efter mig när Jorden kommer.

!?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...