Jag är så nöjd över hur vi har kunnat pussla för att barnen ska vara hemma så mkt som möjligt. Lyckeli går ju sina 15 timmar i veckan hos sin dagmamma (världens bästa) och det har hon gjort sedan hon var drygt tre år gammal. Där fick hon stimulans och umgänge med vänner då Benjamin var en liten skit och det är guld att ha en så engagerad och rutinerad dagmamma. Dagmammorna i området har en bra pedagogisk verksamhet där de lär barnen "hitta vilse" i skogen, de har gymnastik, sagostunder och ibland små utflykter till teater eller, som i våras, Borås djurpark.

Anledningen till att det går så bra att ha barnen hemma till stor del är för att Marcus kan jobba kvällar och helger till stor del. Han har många vardagar då han är ledig och således kan jag jobba drygt halvtid också. Då jag är iväg långa dagar (jobbar 8-18 tre dagar i veckan två veckor, sedan samma tider fast fyra dagar i veckan de andra två veckorna i ett fyraveckorsschema) så hittar Marcus på roliga saker med barnen. Ibland är det hemmapyssel med vattenfärg, pussel, städ och gemensam matlagning. Ibland åker de till Universeum eller Slottskogen, ibland är de på Öppna och ibland tar de sig en tur till skogen. När jag sitter och jobbar kommer det rätt som det är, och tack och lov ganska ofta, ett pling i mobilen med ett kort på barnen där Marcus visar vad de gör. Det är helt underbart att vara på sitt jobb, som jag trivs så  bra med, och samtidigt veta att mina barn är hemma med sin pappa, som älskar dem över allt och som hittar på skojiga saker med dem.

Den här pappan, min Marucs, är fantastisk!

Jag fick härom dagen några kort från en skogsutflykt de gjorde tillsammans, då de letade efter grodor och strosade runt en bäck.

    Min tjej älskar verkligen att gå i skogen. Hon tröttnar aldrig på alla kryp, växter och stigar. Man får hålla koll för hon strosar lätt iväg i egna tankar, fast i någon underbar fantasi.

Jag säger inte att förskola eller dagmamma är dåligt. Inte alls. Men jag menar att har man möjlighet att vara hemma med sina barn, att låta dem i lugn och ro växa upp i tryggheten att mamma och pappa ser dem, har tid för dem, vill umgås med dem och tar hand om dem, så ökar chansen att de växer upp till glada, trygga individer med en stabil grund. Detta kan självklart ske även om de går på förskola, det är inga motpoler. Det jag däremot reagerar emot är att jag ser barn som går heldagar från ett års ålder. Föräldrarna "måste" arbeta. Ja, ska man ha råd med hus, två bilar och utlandssemester så klart man "måste". Ska man köpa nya kläder istället för att ärva eller leta second hand så "måste" man tjäna in rätt mycket pengar, jobba mycket, om man inte är högavlönad. Men jag tycker det är synd. Lika synd om föräldrarna till barnen som för barnen.

Det är en förmån att få all denna tid med sina barn som jag och Marcus har. Men det är ingen förmån som kommer gratis. Det har krävt sina uppoffringar från vår sida med. Men jag lovar - jag skulle "offrat" det dubbla för att få ha det som jag har det. Tiden med mina barn är värd mer än allt annat.

 

Maja Julia & Alice

16 september 2012 17:49

Åh jag håller med jag håller med jag håller med, men det visste du ju :-)

jag gråter inombords när vänner länar sina barn på förskolan när dom ändå är hemma med syskonen.
vad ger det för signaler?
Barnens kusin får ha det så.
Hon är en otrygg och bekräftelsesökande liten 23 månaders, fyller snart två, fick sin lillebror för två veckor sedan.
Hon får inte vara hemma.
Mamman är hemma med bebis.
Inte ens när pappan OCKSÅ var hemma under de tio pappadagarna fick hon vara hemma med nya familjen.
Vad ger det för trygghet och signaler?
Att den nya bebsen är mera värd?
jag gråter åt sånt.

Och jag kommer gråta om ett år när jag måste börja jobba..
Men då har jag varit hemma på helttid i ca 6 år.
Och Julia har varit hemma på heltid i fem år.
Alice kommer vara 2 år och 2 månader när hon börjar dagis vilket är förfärligt.
Jag vill inte.
men vi har tömt alla reserver vi har.
Ändå bor vi billigt.
Jättebilligt.
Och vi har "offrat" och det är värt varenda "offer" vi gör.
Men om ett år går det inte längre, då är bufferten på noll.

Men, jag håller med i dina ord, varenda ett.
och jag kommer inte jobba heltid, aldrig i h-vete att mina barn ska gå långa dagar, att JAG inte ska få se dom och vara en del av deras vardag.

Om postkod rickard kommer med en liten liten slant, då ändras läget. Då blir jag hemma längre, jag HOPPAS!!!

Kramar Maja

http://rundvandring.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...