Min Benjamin har inte så många ord som han använder men nu, nu börjar det hända något. Det som skett är att han har börjat hämra. Det har har inte gjort tidigare, då har det bara varit några få läten som han "härmat" med, vad vi än har sagt. Men han har knäckt någon slags kod vad gäller att forma bokstäverna i munnen nu, tror jag. Och idag sa han en treordsmening. Jag vet inte om det är han första, men den kom helt spontant och utan att vi pratade om det.

Pappa, Kycka, hem?

Älskade ungen ville veta när pappa och Lyckeli kommer hem igen. "När du sovit klart är pappa hemma igen, och sedan kommer nog Lyckeli strax efter det" svarade jag honom.

Så var håller de hus, då? Jo, då Lyckeli fyllde för ett tag sedan fick hon en biodag med David och Lina i present av dem. Lilla sötnosen har pratat om detta event nästan varje dag i sex veckor, men så kom idag äntligen dagen D idag, och Marcus körde in henne för att möta David och Lina vid Bergakungen. Så här glad blev hon då vi äntligen hittade en dag, för några dagar sedan, som passade både oss och David och Lina och som vi då kunde boka in:

Oj, va hon kommer prata om detta då hon kommer hem! Och tur det, för jag vill veta ALLT!    

Jag har letat som en galning efter fjärrkontrollen idag, i omgångar, utan resultat. Den fanns verkligen ingenstans...tills jag skulle tvätta. Det visade sig att Benjamin har tänkt köra en maskin med fjärrkontrollen, pappas (rena) strumpor och en tom toarulle. Det är ordning på den kollen!

Jag slängde ihop två limpor med rivet äpple i nu under eftermiddagen. De blev saftiga och fina, så jag rekommenderar er att riva i lite äpple i bröddegen nu då det är skördetid, ifall ni inte vet vad ni ska göra av äpplena.

Jag höftar mkt då jag bakar men jag skriver på ett ungefär hur jag gjorde.

Ingredienser

5 dl vatten

1/2 paket jäst

4 msk olja

6 små äpplen, grovt rivna

3/4 dl honung eller sirap (jag hade blandat)

1 msk salt

mjöl av valfri sort. jag hade hälften vetemjöl och hälften rågmjöl, men dinkelmjöl funkar säkert utmärkt med. Hur mycket? Öööh... jag mäter aldrig mjöl. Men ca 10 dl skulle jag tro. Jag knådar i mjöl tills det inte längre är kletigt.

Värm vattnet till 37 grader. Blanda i salt, jäst, rivet äpple, sirap/honung, olja och sedan mjöl. Arbeta degen tio minuter för hand. Låg jäsa i bunke med handduk över i en timma. Ta upp på mjölat bord, dela i två delar och forma limpor. Lägg på plåt med papper, handduk över och jäs i 40 min till. Värm under tiden ugnen till 250 grader. Ställ in bröden i ugnen, långt ner, sänk till 200 grader och grädda i ca en halvtimma. 

Smaklig måltid! 

Jag visade för ett år sedan en infofilm av föreningen ungcancer för mina elever. Jag tittade på den själv flera gånger, kände igen mig i många känslor. Grät. Våndades. Mindes tiden då Marcus hade cancer. Hur rädd jag var att han skulle lämna mig och Lyckeli. Dö. Försvinna. Tack och lov fick han stanna kvar hos oss.

Tack och lov.

I filmen berördes jag bland andra av en tjej vid namn Johanna. Johanna led av obotlig bröstcancer. Mamma till två små döttrar. Även där kände jag igen mig. Född 1981  -precis som jag. Två små barn - precis som jag. Det kunde ha varit jag.

Det kunde ha varit jag...

Johanna dog i måndags kväll.

Sov gott, Johanna. Vila i frid. Du berörde och inspirerade. Du gav cancern en käftsmäll genom att gå igenom skiten med så nära till skratt. Genom att påverka och lämna vackra minnen. Genom att se det positiva i livet.

Glöm inte att se det positiva i livet!

http://www.ungcancer.se/johanna

Det finns inga tomater i hela världen som slår hemodlade. Benjamin håller med.

Detta har jag sökt efteplänge! Jag håller helt med men har inte riktigt kunnat hitta och hålla fast vid bra alternativ till "Åh, va fin" eller "Va duktig du var nu!" . Lady Dahmer tänker ofta enligt mig mycket klokt, även om jag nog inte håller med om allt.   I detta fall gör jag dock det! Mindre fokus på kläder och utseende! Mer vara "här och nu" med sina barn. Mindre "åh va duktigt /bra /fint" och mer "Berätta - jag vill veta dina tankar."

http://www.alltforforaldrar.se/artikel/ge-barnen-r%C3%A4tt-sorts-bekr%C3%A4ftelse

Läs! Snälla!

Lyckeli är hos sin dagmamma knappt 15 timmar i veckan. Måndag och onsdag två veckor av fyra. Måndag, onsdag och torsdag de andra två av fyra. Hon älskar sin dagmamma och Ullabritt är verkligen toppen. Alltid glad, alltid tillmötesgående, full av energi och massa kärlek till barnen. Vi är så glada att Lyckeli fick just henne till dagmamma.

Då vi fick en hel påse med äpplen från Marcus brors trädgård ville storskrot baka kaka att ta med till sina vänner hos Ullabritt. Är det NÅT i världen jag tycker är aproligt så är det att baka! Eller, jag gillar klart andra saker med, men jag tycker verkligen om att baka... Så visst, jag var på! En sockerkaka med kanel-och-socker-påklädda äppleskivor. Lite pärlsocker, enligt Lyckelis önskemål, och så får hon stolt spatsera iväg till vännerna imorgon klockan 09:00. Hon längtar redan.

Min Lyckeli har en helt otrolig fantasi. Jag häpnar ju över vilka galenskaper och knäppheter hon kan komma på, och babblar, det gör hon mycket. Hon är som sin pappa; full med tankar och fantasi men ibland totalt uppe i det blå.     Då menar att hon drömmer sig bort, lever i huvudet istället för på Jorden för en minut. Underbart!

Följande konversation utspelade sig förut då vi satt vid köksbordet. Benjamin sov och Lyckeli fikade på en muffins som hon bakat.

Lyckeli: Vi kan låtsas att du är en gammal man. Du kan heta Havala och vi säger att det betyder gamlemansubata. Du blir du förbannad för jag tog din sked *viftar med sin tesked*. Men jag tänker att du blir förbannad när du är en annan mamma, och pappa är en annan pappa.

Jag: Brukar jag vara nån annan mamma!? Vad heter jag då, tror du?

Lyckeli: *funderar* Näää, du har alltid varit min mamma! Min och Benjamins.

Jag: Ja, det stämmer. Hur smakade din muffins?

Lyckeli: Den är så god! Den smakade choklad! Mamma, kanske när Benjamin vaknat och kommer, kanske jag kan gnaga så HÄR, så han inte ser!?

Jag: Benjamin kan ju få en egen muffins sedan då han har vaknat.

Lyckeli: Mamma, är mitt lejon fint?

Jag: Ja, väldigt fint.

Lyckeli: Det heter Lejonet Lumbalövadötter. Fast nu heter han Bronja Rövardotter. Hon på filmen heter Ronja. Han heter Bronja. Mamma, hur håller man ett lejon när det skakar på benen?

Jag: Som man håller en katt. Under rumpan och så får man hålla ihop bakbenen med fingrarna.

Lyckeli: *trycker lejonet mot ögonen* Mamma! Jag ser nåt där inne! Jag såg lysande ögon inne i honom! Det var tandtroll, mamma! Snart kommer det att klättra upp till tänderna!

Jag: Ojdå! Men då får du borsta tänderna på honom så att det inte finns någon mat för tandtrollen där. Då vill de inte vara kvar. Här, ta skeden. *räcker över teskeden till henne*

Lyckeli: Ja! *borstar*

Lyckeli: Så! Mamma, nu åker vi och handlar salva till Benjamin, jag och Bronja, men du kan komma efter mig när Jorden kommer.

!?