Jag älskar inte spindlar.

Jag hatar dem inte heller, och är jag beredd på att de finns nånstans kan jag hantera dem. Till och med fånga upp dem på något och släppa ut dem. Men jag vill INTE bli överraskad av dem

Tack och lov är min man inte lika sjåpig vad gäller åttabeningar som jag är. Han har fått mina ongar att fatta att de inte är farliga utan till och med rätt lattjo.

Synd han inte var med idag på lekplatsen... istället fick jag samla mig och "ooooh:a" och "aaaah:a" förtjust då Lyckeli kom springade med en kompis:

Tur att äpplet ibland faller långt från trädet!

Benjamin har sedan länge haft en röd rand som gått som en halvmåne som täcker in örat,  med den rundade delen mot kinden till. Detta startade för tre veckor sedan och det konstiga har varit att denna "rand" har flyttat sig närmare ögat till under hela tiden. Vissa perioder mer lysande röd, andra knappt synbar.

Här syns den väl på nedre halvan av kinden.  

Här syns den inte lika bra...

Vi har fruktat att det kan vara borrelia eller något annat fuffens så vi fick nu en tid till bvc för att kolla upp det. Men tack och lov trodde inte vår bvc-tant (mycket bra sådan!) att det var något farligt. Istället tippade hon på nässelutslag som kommer sig av virus. Benji har nämligen varit ganska förkyld sedan två veckor. Skönt i alla fall att kunna släppa oron över rand-skiten.

När vi ändå var där så bad jag henne dels kolla hans öron (han pratar ju inte så mkt än) och sedan några prickar han har haft runt munnen ett tag. Vad gäller oronen var det en del äckelpäckel där inne så idag ska vi införskaffa revaxör. Hur jag sedan ska få in det joxet i hans öron är en annan sak... jösses, jag får tänka till där.

Prickarna ska vi köpa hydrkortison mot för, till min fasa, sa bvctanten att det kan blir SVINKOPPOR av det!!  Fy fasen! Sånt äckel vill jag INTE vara med om så gudihimlen vad vi ska smörja ongen med hydrokortison. För ett tag sedan hade min väns barn svinkoppor och jag satt här vid datorn då jag läste det med rysningar och tackade en högre makt för att det inte har drabbat mina barn. Jag trodde ju svinkoppor var typ som vattenkoppor. Men nej då, det är ett utslag som ofta kommer i samband med ett virus och sedan smittar det jättelätt. YÄCK! 

Prickarna ser ut så här:

Och, haha, som avslutning, innan vi sätter oss i bilen och far till apoteket, kommer en bild jag tog då jag tänkte prickarna skulle synas. Hahahaha! Ja, herre gud, jag ÄLSKAR den här ungen!     

  HAHAHAHAHAHAHAHAAA!

Ja, vi som har en bit att åka till och hem från landet stannade kvar över natten till söndagen 19 augusti. Marcus, David och Lina, de galningarna, badade i Vänern (näst intill drivis var det) och tillsammans med Åsa hittade de goda kantareller i skogarna kring gården. Barnen; de lekte mycket i lekstugan. Det är ganska gistet och slitet, men det skiter ju ungarna i, så länge det serverades fika där inne.   

    Cristian skötte marktjänsten

Det finns få personer som får mig att känna mig så välkommen tillbaka från promenaden som Benjamin. Han springer för att möta mig, gastar "Mamma!" var tredje sekund och ser så glad ut att jag går sönder lite i hjärtat av lycka och stolthet över att han är min.

Och på tal om stolt! Haha - kolla - Lyckeli gör looser-tecknet! Fniss... min tjejja, det!

Det har hänt många saker det sista som jag inte hunnit blogga om. Jag hittade kort på kameran sedan över en månad tillbaka. Men nu är de på datorn och jag har laddat över en del. Först tänkte jag ta lite från kusinträffen på Marcus sida som var 18 augusti. Vi höll till på landet och eftersom Marcus pappa är yngst av sju syskon så blev det en del kusiner. En del träffade jag för första gången så det var ju skoj att få ett ansikte på namnet jag har hört då och då.

Så här glad blev barnen farbror David då vi kom fram till landet.   

Som sagt - det var mycket folk.

Barnens andra farbror - Cristian - med sin glada Åsa.

Fina närmaste familjen.

Lyckeli tyckte ett tag att det blev aningen för mycket folk, så hon bestämde sig för att gå hem. En aning jobbigt då det är ungefär 15 mil hem från landet...   

Vi körde grillat till middagen.

Lina och David

Matdags!

Några av syskonen i den äldre generationen - alltså Marcus far och hans syskon -  berättade historier från då de var små och växte upp på gården vi idag kallar "landet".

En trevlig dag! Men jösses va med nya ansikten. Jag blev helt trött i huvudet, som oftast efter nya intryck, och somnade gott den kvällen.

Du är två år. Eller fyra, för den delen. Du har varit i centrum med pappa för att handla lite smått. Mamma möter upp och du går med till parkeringsdäcket för att hämta bilen. Föreställ dig en ENORM vattenpöl. Föreställ dig sedan att du frågar mamma om du får hoppa i den och hon säger JA! Du liksom stannar upp, tror knappt du har hört rätt men skyndar snabbt som attan, innan mamma ändrar sig, iväg mot sjön (!?) för att plaska då mkt att du knappt vet vad som är upp eller ner. LYCKA!

Idag har vi varit produktiva! Haha - innan det ens var lunch hade jag storstädat köket och nedervåningen och dessutom hade jag och barnen bakat bullar. Eller, jag fixade degen och de knådade, kavlade, fyllde med smet, rullade, delade, lade i formar, väntade otåligt medan de jäste, penslade och strödde socker på. Sedan tog vi med oss härigheten till kusinerna på Mogatan och åt upp dem.    En fika med fina familjen är ju aldrig fel.

Jodå! Det blev exakt så poppis som jag hade tänkt mig att ha en liiiten häst att pyssla med på mammas jobb för mina smågrisar. Vi åkte dit igår för att introducea de tre för varandra och allt fortlöpte utan vare sig näsblod, avramlingar eller andra olyckligheter. Tjohoo! De fick klappa, borsta och dona. Lyckeli ville rida men där tog Benjamins mod slut. Han ville INTE rida, inte heller gå med och hålla mammas hand då storasyster red. Istället fick han sitta i bilen, men öppen dörr så jag kunde se honom, och blänga på Pippi på min mobil. Men då jag frågade om han ville sitta på hästen nästa gång så nickade han. Det ville han nog.

När Lyckeli fick fritt spelrum att måla vad hon ville på en canvasduk för ett tag sedan, så blev det "en clown som kissar på gräset". Naturligtvis! Finns väl knappast några med större fantasi än just fyraåringar.

"Ser du, mamma! Han kissar JÄTTEMYCKET!"