Direktlänk till inlägg 17 november 2012
Vi var till pappas grav i måndags. Lyckeli har pratat länge om det; att få åka till morfars grav igen, som vi gjorde förra hösten. Vi har pratat lykta, ljus, begravningar, hon frågar om kroppen på en död, om hjärtsjukdomar och annat. Jag svarar så rakt jag kan. Försöker avdramatisera. Jag vill låta henne behålla den naturliga, nyfikna, neutrala inställningen till döden som hon har.
"Jag har aldrig träffat morfar men jag längtar efter honom ändå ibland." säger hon. "Jag längtar också efter honom ibland. Och saknar honom." svarar jag. Så kramas vi lite. "Skulle du bli ledsen om jag dog, mamma?" frågar hon. "Jag skulle bli så ledsen att hjärtat skulle gå sönder."
Totalt jättesönder. Så låt bli det.
Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...
Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 |
13 |
14 |
15 |
16 | 17 | 18 |
|||
19 | 20 |
21 |
22 |
23 | 24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||||
|