En liten stund. En liten, liten stund mellan alla utflykter och matlagningsstunder, mellan gung och lek och kramar på gräsmattan, saftblandning och fotografering av lekande och lyckliga barn. En liten stund av Ingenting. Bara... Ingenting. Sitta ner och blunda. Så skönt. :)

I Grindsjön lärde jag mig att simma. Jag minns det tydligt. Jag var fem, sex år. Mina äldre syskon och mamma hade visat hur man skulle göra med ben och armar men jag hade inte riktigt fått till det ännu. Men en dag bara gick det. En dag bara kunde jag... Så stolt jag var! "Mamma, titta!! Titta, jag KAN!"

Den känslan är den bästa i världen för ett barn. Jag KAN!

Då Marcus slutade jobba i måndags och vi hade hämtat honom vid tåget i Uddevalla beslutade jag mig för att ta med dem till just Grindsjön. I tisdags hade vi därmed en väldigt fin förmiddag där tillsammans. Bara vi. Lek. Bad. Fika.

Min mamma har tre katter. Eller hon har två. Plus en grannkatt som mamma gillar skarpt och mutar med skinka för att den ska hänga där ibland. ;) Men i alla fall- Lyckeli är helt frälst i ena katten, en röd, härlig skapelse som inte spinner; han knarrar istället. :D Ernst är 14 år gammal och det går liksom inte att inte gilla den katten. Så himla sällskaplig och mysig.

Idag slöt jag upp med min storebror i Uddevalla centrum. Jag köpte med mig sushi och så träffades vi nere vid Walkersborg, där det finns en några år "gammal" lekplats. Den var super! Första besöket för oss får högt betyg för barnen hade fullt upp i tre timmar. Lyckeli ägnade i och för sig stor del av de timmarna åt att springa och fråga alla hundägare som gick förbi med sina lurviga kompisar om hon fick klappa, och Benjamin gick runt med gröna kastanjer och lekte rollekar på sitt mycket egna sätt. :)

Barnen och jag gjorde en smultronutflykt med Soccer. Mysigt! Idag blir det sushilunch med brorsan och häng på lekplatsen i Uddevalla. :)

Nu är det dags för nästa äventyr! Kalas för Teo och Arvid- here we come!

Jag har semester. Verkligen semester! Sista arbetsdagen var 19 juni och sedan dess har vi varit hemma... *tänker* fyra dagar. Resten av dagarna har vi spenderat på landet, sen hos min mamma, i skrivande stund på landet, imorgon hos min mamma igen, sen landet igen, fram till nästa helg. Gud så skönt! Vi lever praktiskt taget i våra väskor och jag har aldrig uppskattat det förr. Alls. Men denna sommaren är speciell. Barnen är lite större och leker oftast bra, hundpromenaderna ger mig avkoppling och jag njuter av att se hur hemma och avslappnad Marcus är på landet. "Landet". Kanske man ska säga Klevetorpet istället, som det ju faktiskt heter. På Dalslands slätt, vid Vänerns kant. Några km ifrån den slottsruin där jag och Marcus vigdes för snart sex år sedan (på söndag <3).

Igår blev det bad vid Näs. Idag är det kalas hos min syster i Uddevalla för hennes numera sexåriga Teodor samt för hans plastbrorsa Arvid. Hipp hurra!

Här kommer en potpurri av bilder från de senaste dagarna.

Det blev en regnig och blöt promenad för mig och Soccer för några timmar sedan. Men vad gör man inte för önskade vovven? :)

Soccer är inte vår på pappret. Man kan väl kalla det för foderhund. Vi får ta över ägandeskapet om vi vill men för att vara ärligt är den här lösningen superbra just nu. Är det något jag lärt mig genom åren så är det att min hälsa svajar rejält. Jag har haft långa perioder då jag knappt orkat ta hand om mig själv. Om det blir en sådan period igen är det väldigt skönt att ha Soccers ägare så nära och ännu involverad.

In i våra hjärtan har han tagit sig, Soccerbiten. Benjamin, som ändå är den i familjen som är mest svårflirtad, sa igår "Mamma, vet du va ja äschaj? Ja ÄSCHAJ att Soccej boj häj!"

Det går inte att inte älska den där vovven... <3