Benjamin är ju en person som kommunicerar på så många andra sätt än med ord. Han har helt enkelt inte haft lätt för att lära sig talet. Något har dock hänt, nu börjar han för första gången kunna härma våra ord då vi ber honom. Han är intresserad av bokstäver och frågar genom att peka med ett "öum?!" på bokstaven han är nyfiken på. Nu trillar ljuden in ett efter ett.

"Äff" (F), "Schteeeee" (T), "Beeee" (B) ljudar han efter att Marcus först sagt hur bokstaven i fråga låter, och sedan tittar han upp, stolt som en tupp, och är så söt så tårna krullar sig på mig.

Potteriet går framåt med. Numera går han utan blöja hemma, och träffar allt som oftast pottan med både det ena och det andra. Det händer mycket för lillgrabben just nu, med andra ord.

Det absolut roligaste sättet att äta mat, speciellt ärtor, på är med pinnar. :D

Jag insåg idag att jag inte har några höstskor... jo, ett par stövlar. Thats it. Ett par jobbskor med stålhätta har jag i och för sig, men de känns inte alltid så himla festliga. Så medan Marcus och barnen var hemma for jag en sväng till 421 där jag direkt då jag såg dem föll för ett par apigt snygga skor. De var så fina att jag köpte två par, i två olika färger. Nu känns hösten räddad för mina fossingar.

449 kronor för två par. Som hittat!  

För mig är det viktigt att det inte är läder eller mocka i mina skor. I dagens moderna samhälle där vi lyckas göra så tåliga konstmaterial ser jag inte vitsen med att använda något annat. Men så är det också viktigt för mig att inte stödja den hemska djurindustrin som finns idag. Det stödet jag kan ge handlar mycket om vad jag lägger mina pengar på, och idag är det lätt att hitta snygga, tåliga skor utan animaliskt material.   

Jag är så nöjd över hur vi har kunnat pussla för att barnen ska vara hemma så mkt som möjligt. Lyckeli går ju sina 15 timmar i veckan hos sin dagmamma (världens bästa) och det har hon gjort sedan hon var drygt tre år gammal. Där fick hon stimulans och umgänge med vänner då Benjamin var en liten skit och det är guld att ha en så engagerad och rutinerad dagmamma. Dagmammorna i området har en bra pedagogisk verksamhet där de lär barnen "hitta vilse" i skogen, de har gymnastik, sagostunder och ibland små utflykter till teater eller, som i våras, Borås djurpark.

Anledningen till att det går så bra att ha barnen hemma till stor del är för att Marcus kan jobba kvällar och helger till stor del. Han har många vardagar då han är ledig och således kan jag jobba drygt halvtid också. Då jag är iväg långa dagar (jobbar 8-18 tre dagar i veckan två veckor, sedan samma tider fast fyra dagar i veckan de andra två veckorna i ett fyraveckorsschema) så hittar Marcus på roliga saker med barnen. Ibland är det hemmapyssel med vattenfärg, pussel, städ och gemensam matlagning. Ibland åker de till Universeum eller Slottskogen, ibland är de på Öppna och ibland tar de sig en tur till skogen. När jag sitter och jobbar kommer det rätt som det är, och tack och lov ganska ofta, ett pling i mobilen med ett kort på barnen där Marcus visar vad de gör. Det är helt underbart att vara på sitt jobb, som jag trivs så  bra med, och samtidigt veta att mina barn är hemma med sin pappa, som älskar dem över allt och som hittar på skojiga saker med dem.

Den här pappan, min Marucs, är fantastisk!

Jag fick härom dagen några kort från en skogsutflykt de gjorde tillsammans, då de letade efter grodor och strosade runt en bäck.

    Min tjej älskar verkligen att gå i skogen. Hon tröttnar aldrig på alla kryp, växter och stigar. Man får hålla koll för hon strosar lätt iväg i egna tankar, fast i någon underbar fantasi.

Jag säger inte att förskola eller dagmamma är dåligt. Inte alls. Men jag menar att har man möjlighet att vara hemma med sina barn, att låta dem i lugn och ro växa upp i tryggheten att mamma och pappa ser dem, har tid för dem, vill umgås med dem och tar hand om dem, så ökar chansen att de växer upp till glada, trygga individer med en stabil grund. Detta kan självklart ske även om de går på förskola, det är inga motpoler. Det jag däremot reagerar emot är att jag ser barn som går heldagar från ett års ålder. Föräldrarna "måste" arbeta. Ja, ska man ha råd med hus, två bilar och utlandssemester så klart man "måste". Ska man köpa nya kläder istället för att ärva eller leta second hand så "måste" man tjäna in rätt mycket pengar, jobba mycket, om man inte är högavlönad. Men jag tycker det är synd. Lika synd om föräldrarna till barnen som för barnen.

Det är en förmån att få all denna tid med sina barn som jag och Marcus har. Men det är ingen förmån som kommer gratis. Det har krävt sina uppoffringar från vår sida med. Men jag lovar - jag skulle "offrat" det dubbla för att få ha det som jag har det. Tiden med mina barn är värd mer än allt annat.

Min Benjamin har inte så många ord som han använder men nu, nu börjar det hända något. Det som skett är att han har börjat hämra. Det har har inte gjort tidigare, då har det bara varit några få läten som han "härmat" med, vad vi än har sagt. Men han har knäckt någon slags kod vad gäller att forma bokstäverna i munnen nu, tror jag. Och idag sa han en treordsmening. Jag vet inte om det är han första, men den kom helt spontant och utan att vi pratade om det.

Pappa, Kycka, hem?

Älskade ungen ville veta när pappa och Lyckeli kommer hem igen. "När du sovit klart är pappa hemma igen, och sedan kommer nog Lyckeli strax efter det" svarade jag honom.

Så var håller de hus, då? Jo, då Lyckeli fyllde för ett tag sedan fick hon en biodag med David och Lina i present av dem. Lilla sötnosen har pratat om detta event nästan varje dag i sex veckor, men så kom idag äntligen dagen D idag, och Marcus körde in henne för att möta David och Lina vid Bergakungen. Så här glad blev hon då vi äntligen hittade en dag, för några dagar sedan, som passade både oss och David och Lina och som vi då kunde boka in:

Oj, va hon kommer prata om detta då hon kommer hem! Och tur det, för jag vill veta ALLT!    

Jag har letat som en galning efter fjärrkontrollen idag, i omgångar, utan resultat. Den fanns verkligen ingenstans...tills jag skulle tvätta. Det visade sig att Benjamin har tänkt köra en maskin med fjärrkontrollen, pappas (rena) strumpor och en tom toarulle. Det är ordning på den kollen!

Jag slängde ihop två limpor med rivet äpple i nu under eftermiddagen. De blev saftiga och fina, så jag rekommenderar er att riva i lite äpple i bröddegen nu då det är skördetid, ifall ni inte vet vad ni ska göra av äpplena.

Jag höftar mkt då jag bakar men jag skriver på ett ungefär hur jag gjorde.

Ingredienser

5 dl vatten

1/2 paket jäst

4 msk olja

6 små äpplen, grovt rivna

3/4 dl honung eller sirap (jag hade blandat)

1 msk salt

mjöl av valfri sort. jag hade hälften vetemjöl och hälften rågmjöl, men dinkelmjöl funkar säkert utmärkt med. Hur mycket? Öööh... jag mäter aldrig mjöl. Men ca 10 dl skulle jag tro. Jag knådar i mjöl tills det inte längre är kletigt.

Värm vattnet till 37 grader. Blanda i salt, jäst, rivet äpple, sirap/honung, olja och sedan mjöl. Arbeta degen tio minuter för hand. Låg jäsa i bunke med handduk över i en timma. Ta upp på mjölat bord, dela i två delar och forma limpor. Lägg på plåt med papper, handduk över och jäs i 40 min till. Värm under tiden ugnen till 250 grader. Ställ in bröden i ugnen, långt ner, sänk till 200 grader och grädda i ca en halvtimma. 

Smaklig måltid!