Senaste inläggen

Av Tina - 22 juli 2012 10:16

För fyra år sedan låg jag på Östra och trodde jag skulle dö. Helt ärligt. Istället blev jag idag, klockan 14:25, för fyra år sedan, världens lyckligaste. Jag fick min Lyckeli, min förstfödda, min skatt.

Idag blir hin fyra år, och mer underbar person får man leta efter. Jag älskar henne mer än vad orden räcker till att förklara.

Grattis, min stora Lycka på din dag!

/ mamma

Av Tina - 21 juli 2012 11:34

Barn och djur har ju ofta något speciellt. Kanske mest förtjusning från barnens sida och ibland förskräckelse från djurens sida, men om man vaktar så barnen är försiktiga så ser jag så mycket positivt med att de får utforska naturen och dess fauna. Lyckeli äääälskar djur, hon fascineras över allt ifrån spindlar till hästar och hon fnittrar förtjust så fort hon får chansen att klappa eller hälsa. Ni kan ju gissa hur lycklig hon var när hon hittade denna lilla sötnos på gräsmattan imorse. Och liksom det mesta hon namnger nu för tiden fick krabaten namnet Bertil.

Av Tina - 20 juli 2012 21:00

En av dagens höjdpunkter var när Benjamin, Lyckeli och kusin Amanda fick åka med mina barns farbror Cristian i traktor Ferguson. Herre... Benjamin var så lycklig så han visste inte vart han skulle ta vägen! Det strålade ur ögonen på honom, kan jag lova.

Ang traktor så lärde jag mig köra i morfars epatraktor. Jag minns jätteväl första gången han tog med mig ut, på en grusväg i Hedekas djupa skogar. Han visade mig hur man växlade, bromsade och gasade lagom mycket. Jag tyckte det var så fantastiskt spännande! Mormor och morfar bodde längst in på grusvägen och jag körde vidare in till den av oss allmänt kallade "vändplatsen". Det var där morfars lingonslinga startade. Och angående lingon var morfar färgblind... Han såg inte de röda bären i det gröna riset, utan han hittade dem utifrån formen. Är inte det häftigt?!

Ja, jag minns i alla fall lyckan och pirret då jag fick ta epatraktorn på egen hand, köra upp för backen, bort till "vändplatsen", svänga runt och köra tillbaka. Jag hoppas det var en liknande känsla mina barn kände i kroppen idag, då de skumpade vägen fram i traktorn tillsammans med farbror Cristian.

Av Tina - 20 juli 2012 20:32

Jag har just läst för barnen och sagt godnatt. Här på landet sover hela familjen i samma rum och det är ytterst spännande att sitta utanför och lyssna på barnens konversation då jag lämnat dem för att sova.

Lyckeli: "Benjamin, kan du inte berätta en saga om Pippis pappa och en kanin som heter Linnea?"

Benjamin kan typ åtta ord. Det är mamma, pappa, Amanda, farfar, ägg, Pippi, hem och några till. Därför lät sagan...:
*tar upp nappen med ett ploppande ljud* "Pippi! Pappa!" *sätter in nappen igen med ett belåtet smackande.

Sagan var i Benjamins tycke berättad. Han kan ju inte säga så mycket mer, min lilla tvååriga älskling. Men storasyster, hon gillar läget och berättar vidare sagan själv. Jag hör enstaka fragment genom dörren.

"Och så gick de iväg (...) sen var det ett träd (...) OJ sa Pippi"

Så småningom blir det längre och längre mellan orden. I skrivande stund har jag inte hört mer än en nysning inifrån sovrummet på två, tre minuter där jag sitter i trappen utanför. Jag sitter här med hjärtat fullt av älsk för de där små. Jag begriper inte hur man kan älska någon så mycket som jag älskar mina barn. Just i denna stund är dagens alla bus, dagens små trotsiga utbrott och vägran att borsta tänderna eller smaka på allt på tallriken helt bortflugna, förlåtna, glömda. Just nu är jag bara så otroligt tacksam över mina små, och att jag får uppleva livet med dem.

Av Tina - 20 juli 2012 19:36

Det har varit minst sagt ombytligt idag här i Dalsland. Allt från strålande sol till riktiga hällregn med tillhörande åska. Jag tillhör dem som äääälskar åska så när middagen i lusthuset ackompanjerades av den så njöt jag.

Av Tina - 20 juli 2012 19:34

Mina och Marcus barn har tillsammans med Marcus brors barn en helt fantastisk farmor. En farmor som öser kärlek kring som i överflöd, som inte skulle tveka att göra något i hela världen för sina barn och barnbarn. En sån farmor är man rädd om. Henne uppskattar man och vill väl. Barnens farmor är verkligen en skatt, en verklig skatt som vi får träffa ofta, ofta, till både min, Marcus och barnens lycka.

Här är farmor Barbro med yngsta barnbarnet Linnea, Marcus brorsbarn.

Av Tina - 20 juli 2012 11:02

Det är härligt med sommarkvällar. Inte för att det direkt är någon sommarvärme, men vi har i alla fall sol och inget regn, så jag är inte den som klagar. Igår kväll blev det en kvällspromenad medan Marcus lade barnen. Med denna vy, "bara när jag blundar" av Lemarc i lurarna och med tankarna på hur skönt livet kan vara, så tokdansade jag vägen fram. Jag såg antagligen inte klok ut, men vad gör det om hundra år?

Skapa flashcards