Visst är det något extra med just fika på sommaren? Speciellt om man är på landet. Det är morgonkaffe, elvafika, efterlunchkoppen, trefika och middagens efterrätt. Jag är tedrickare och diabetiker så mina fikor ser lite annorlunda ut. Det jag istället njuter av, då jag inte kan äta kakor och bullar, är sällskapet, att sitta i lusthuset och ha den dalsländska slätten att blicka ut över. Att baka till de andra och se barnen rusa över gräsmattan med bullglans i ögonen. Sommar. Fika. Härligt.

Ja, mottagningen är nog inte den bästa här i skogarna. Bilden får släntra efter...

När jag växte upp, på landet lite utanför Uddevalla, så åt jag alltid frukost på trappen under sommarlovet. I mitt minne var varje dag på sommarlovet solig, varm och lämplig för just frukost på trappen. Naturligtvis fabricerar jag, minns det bästa, det fina utvalet. Men det är härligt att jag minns det så.

Jag blir varm i hjärtat då mina barn får springa barfota, äta gräslök direkt från den lilla gräslöksplätten intill grillen, springa ut och kissa i buskarna eller som här, äta vinbärsefterrätt på farstutrappen på landet.

I blåbärsskogen trivs jag bra. Men det vimlar inte direkt av de små rackarna... Hoppas jag får ihop till muffinsen som ska serveras på Lyckelis kalas på söndag.

Diabetes är lurigt. Man (jag) går många år utan att det är problematiskt. Jag har kunnat äta i princip det jag velat, legat okej i socker, till och med riktigt bra många perioder. Så är det verkligen inte längre. Idag har jag fått inse att svärmors underbara, vegetariska lasagne, som jag bara älskar, numera tillhör listan med saker-jag-vill-äta-men-inte-mår-bra-av. Tyvärr. Tre raska kilometer hjälper förhoppningsvis en del i alla fall.

Så kom vi då åter till landet. Gräsmattor, blåbär, lite blåst och huset fullt mer liv och bus. Marcus bror med familj är här också, förutom vi och Marcus föräldrar. Vi pratar med varandra, över varandra, kors och tvärs och hit och dit. Härligt, är det. Och när det blir för mycket ljud i huvudet är det lika härligt att fly till skogen en stund.

Men härligast av allt är nästan fika i lusthuset.

Jag hatar det!! Verkligen hatar det! En av tre resor blir det rätt, men idag, liksom så många andra gånger, blir det fel och där står jag och har fått betala nästan 60 spänn för en enkel resa från Göteborg hem till Mölndal. Fuck it! Och sist jag sms-betalade gick det iväg två gånger och där står jag som ett fån och har betalat dubbelt. Gaaaah!!!

Jag ser till min förtjusning att Bloggplatsen äntligen kommit ut med sin app! Härligt. :) Då kanske det kan bli sprätt på mitt bloggande igen.

Jag är just på väg hem från stan efter en halvdag med min älskade vän Veronica. Lunch på Andrum (blir nog inga fler besök där, jag tycker det blivit riktigt sunkigt), biobesök (rätt rolig film!) och lite fönstershopping. Tina glad!