Det är verkligen ett underbart sommarväder vi har fått! Fantastiskt. Och vad läskar väl mer då än en kall, saftig, söt vattenmelon...?

Vi tillbringade hela Kristi Himmelfärdshelgen på landet. Det var premiärturen för i år och det var jätteskönt att komma dit, där man bara kan släppa ut barnen på gräsmattan, där man handdiskar och käkar middag alla tillsammans. För det var inte bara vi, även Marcus föräldrar och hans bröder med familjer var där. Jag älskar dessa storfamiljetider, då vi spelar sällskapsspel på kvällarna med ett glas vin i handen, och där man alltid har någon att sällskapa med då man vaknar tidigt på morgonen.

Barbro med Lyckeli i knät och så fina Lina.

Marcus och hans lillebror David.

Mys i farmors knä.

Grillspett måste ju vara den optimala sommarmaten till barn! Här hade jag sojakorv, paprika, squasch och champinjoner och mina barn har sällan bara accepterat och ätit upp allt så bra som då de fick detta grillspett.  

Barnens kusiner - Marcus storebrors barn - Amanda och Linnéa.

Min svärfar

Världens finaste och bästa svärföräldrar!  

Vi åt alla måltider förutom frukostarna uppe i lusthuset på berget. Svärfar har byggt det tillsammans med sina två bröder och där har man fin uppsikt över den dalsländska slätten.  

Majs var mycket uppskattat!

Fina barnen som delade min iPhone för att kolla Alfons Åberg medan vi andra åt färdigt

Jag brukar köra en helstädning av bilen då vi är på landet. Tvätt, vax och invändig dammsugning och avtorkning. Barnen tyckte det var sketsköj.

Varje år har vi en lång uteritt med våra treor inför studenten. I år var första gången jag kunde följa med. Jag var inte gravid, inte föräldraledig och inte dålig i blodsocker. OJ va mysigt det var! Vi red en lång slinga i skogen och sedan hem samma väg som jag brukar köra till jobbet, största biten. Det var jätteskoj att se hur människor i bilarna tittade då femton hästar med ryttare gick över motorvägsmotet vid Astra i Mölndal. Det händer ju inte varje dag.

Jag har knyckt fotot från Louise, som går tredje året på Åby travgymnasium. Jag syns inget vidare, men det är jag som är gömd bakom huvudet på hästen längst fram, på vilken man ser bomullen i öronen på mycket tydligt. Hästen heter Molle och hör till mina favoriter på jobbet.

Följande kort är tagna av min kollega Kerstin och min elev Jennifer:

3 juni smäller det. Då fyller min lillfjant, min älskade skrutt, min bebis, två år. Två år!

Min Benjamin är en fantastisk varelse! Han pratar inte mycket men han kommunicerar desto mer. Jag och Marcus kan förstå väldigt mycket av det han vill och tänker, och han är bra på att visa vad han vill utan att kunna säga det. De senaste dagarna har ett sjujäkla humör visat sig. Idag fick jag mig en bok rakt på ögonbrynet, vilket gjorde skitont. Säger man nej till "fel" saker så rasar världen samman, det är krokodiltårar och vild gråt som gäller för att på alla sätt försöka övertyga om att han har rätt. Mamma har mindre karaktär där än pappa, det vet han... men jag jobbar på det! Han älskar Pippi och Smurfarna, russin och torkade aprikoser. Han gillar det mesta i matväg, men har en underlig förmåga att samla mat i kinderna, utan att alltid svälja den. Vi har hittat lunch- eller middagsrester i de där kinderna timtal efter att måltiden intogs, kan jag lova... Han är en glad prick som hör och ser allt. Inte alls i sin egen världs, som Lyckeli kan vara. Han är lätt att lägga och sover numera hela nätter. Vaknar gör han mellan sex och halv sju oftast. Mysigare kille får man leta efter, och självklart älskar jag honom mer än jag här kan beskriva med ord!

Liten ordlista, eller snarare ord- och teckenlista

Mamma

Pappa

Didi - Lyckeli

Bnjmnamnamn - Benjamin

Faffa - farfar

Bippi / Pippi / Bibbi - Pippl Långstrump

EN! - han räknar. Med "en" hela tiden; "en, en, en". Gulligt!

Hej - hej

Ägg - ägg

Hehe - häst

FFF! - Hund

Hpa! - Hoppa

Upp  - ta upp mig i famnen, nu med en gång

Bestämd nick - tack för maten

Drar upp tröjan bak och "mmm"ar bekymrat, alternativt sticker ut tungan med ett "öh" - jag har bajsat

Drar upp tröjan fram och "mmm"ar bekymrat - jag har kissat

Njamnjam - mat i allmänhet

Han härmar följande djur ljudmässigt:

Katt

Tiger

Lejon

Hund

Häst (ibland)

Bil

Prutt

Saknar honom då han jobbar borta i perioder. Men snart är han hemma igen, bara några dagar kvar. Och sedan hoppas jag vädret kan skärpa sig så vi kan fira Kristi Himmelsfärd på landet. 

Lyckeli har debuterat som löpare i ett lopp. Minivarvet 2012! Hon och Tristan grabbade tag i varandras händer och kutade runt den 250 meter långa banan, ivrigt påhejade av oss andra. OJ, va stolt hon var över sin "springtröja" och sin medalj, som hon på bilder nedan inte har hunnit få då bilden är tagen före loppet.

Benjamin? Ja, han sprang mest runt överallt hela tiden. Tack gode gud för att svärmor var med, då Marcus jobbade, för annars hade jag aldrig lyckats komma hem med båda barnen.

Innan loppet. Förväntansfull och glad

Här är gullungarna in action! Oj, va det gick undan. 

/ Stolt mamma 

Jag hade tänkt vänta tills imorgon kväll för att skriva det här inlägget. Men ni vet den där känslan när är så nöjd, när man känner sig så speciell och när man är så stolt över något - den känslan vill inte vänta tills imorgon. Tobbe levererade korten på mig och Marcus idag och jag säger en sak: Tobbe kan få vem som helst att känna sig VACKER på hans kort! Jag är så glad, så nöjd, så tacksam och så förväntansfull inför att få upp förstoringar på några av de kort han tog på min och Marcus sovrumsvägg!

Marcus - Jag älskar dig!

TACK SÅ MYCKET, Tobbe, för de otroligt vackra korten!

Tobbe, ni vet Tobbe som är gift med min bästa vän Veronica - han var snäll nog att ta kort på oss för ett tag sedan. Han har amatörfotograf, men enligt mig en DUKTIG sån, och det kändes då proffsigt när han ställde upp sina skärmar, blixtar och grejer, för att fota oss. Vi fick första dosen kort för en vecka sedan och jag äääälskar dem! Nu väntar vi på korten han av mer vuxenkaraktär han tog mig på mig och Marcus. Här kommer några smakprov på första korten vi fick, och åter - Tobbe - TACK! Inte var det lätt för dig att få med mina hyperaktiva, studsiga och stundtals trötta och barn på kort, men du var så tålmodig och resultatet blev bättre än jag där och då nånsin kunde trott att det skulle bli. Det är så skoj att inte bara ha de vanliga, uppstyltade korten utan mer "fånga ögonblicket"-kort.